hörde staten, at de cnuSKIlLC, INCU IOLv ok
också i sjelfva verket fullkomligt likgiltigt,
om vi med afseende härpå i denna uppsats
gluta oss till de gamles barnsliga sagor eller
hängifva oss åt den nyare tidens framställda
hypoteser. Vi betrakta djuren sådana, som
de i dag befinna sig inför våra ögon, och
dermed hafva vi angifvit den vetenskapliga
eller — om man så vill — ovetenskapliga
grundval, på hvilken vi nu befinna oss.
Om vi närmare betrakta ett djur, så kan
det icke gerna undgå vår uppmärksamhet,
att mycket i dess organisation häntyder på
inflytandet och beroendet af dess vistelseort
och omgifning. Vi set. ex. i uttern en nära
anförvandt till mården, men finna det dock
helt naturligt, att den förra lätt och ledigt
kan röra sig i vattnet och att den senare
med skicklighet kan klättra i träden. Båda
äro emellertid danade efter en och samma
granäplom båda hafva nära nog samma ska
lynne, samma — om vi så må säga — and-
liga förmögenheter, och likväl äro de med
hänsyn till lefnadssättet sins emellan så utom-
ordentligt olika. Först när man sorgfälligt
anskar och jemför deras kroppsbyggnad,
ommer man till den slutsats, att deras lefnads-
ganor svårligen kunna vara annorlunda än
de äro. Hos alla andra djur eger ett lik-
artadt förhållande rum, fastän många icke
äro till deh grad bundna vid en så bestämd
och inskränkt uppehållsort, att hos dem de
karakteristiska drag, som häntyda derpå,
blifvit nog starkt utprä lade. Man kan emel-
lertid utan tvekan påstå, att ett djurs kropps-
organisation, utan snart sagdt något enda af-
sevärdt undantag, är på det mest ändamåls-
enliga sätt afpassad efter dess lefnadssätt och
vistelseort. Hos de djur, som lefva i våra
skogar, finnas också följaktligen egendomlig-
heter i detta afseende, hvilka beröfva dem
möjligheten att, utan stora försakelser eller
lidanden, kunna dväljas. annorstädes.
Djuren äro också i hög grad beroende af
den omgifvande växtverlden, äfvensom af an-
dra djur, hvilka med dem dela en och sam-
ma vistelseort. I trakter, der inga växter
finnas, kunna icke keller några djur existera,
och många ibland dessa senare äro till och
med så beroende af vissa näringsväxter, att
de icke kunna uppehålla sig der dessa sak-
nas. Rent lokala förhållanden hafva äfven
ett mäktigt inflytande på vissa djurslags väl-
befinnande. Sålunda passar t. ex. icke en
skog till vistelseort för kronhjorten, om han
saknar underväxt, öppna platser eller Kol-
hyggen, och en. den herrligaste park utan
buskar och snår är intet lämpligt tillhåll för
näktergalen.
Hos de lägre djuren, t. ex. hos insekterna
framträder i ännu högre grad än t. ex. hos
däggdjuren och fåglarna; beroendet af vissa
bestämda näringsväxter, ja, manshar till och
med funnit, att somliga insekter hemta sin
näring uteslutande af blott ett enda slags
rg NAR RR RA AR RR
äfven få förstöra dessa. Måhända hafva al- Y
drig mera tanklösa lagar blifvit stiftade för mmm
vårt land. fr
Man har i närvarande tid måst erkänna Mi
sanningen häraf. Men under det att man, både
offentligt och enskildt, i skrift och tal från
så många olika synpunkter skärskådat skogen 1
och med så oaflåtlig ifver sökt att rikta så- fun
väl skogsegarnes som lagstiftarnes uppmärk- tar
samhet på dess stora betydelse i så många lek
olikartade hänseenden, har man likväl, såvidt dre
vi kunnat förnimma, icke förr än i de sista j Jag
dagarna med ett enda ord tidrört den vig- pro
tiga frågan: om skogens betydelse för me
djurverlden. En uppsats i denna tidning j ! 9
för den 8 april, hvaruti man finner några lite
antydningar härom, har nu emellertid, såsom NA
vi tro, framkallat intresse för. denna sak. om
Vill man betrakta vår jord såsom ett stort mt
herberge, i hvilket de lefvande varelserna I Pr
dag och natt hålla öppen taffel samt frås- Tik
sande och jublande fröjda sig öfver sitt väl- de
befinnande, så skall man också snart bemärka; I ...
att detta herberge sluter inom sig vissa, så för
att säga, sällskapsrum eller samlingsställen, fol
4ill hvilka den stora massan har en afgjord I YO
dragningskraft och hvilka således blifva mer I MC
befolkade än andra. Ett sådant samlings- he
ställe för de månfaldigaste slag af lefvande Å ut
väsenden är just skogen. Han bildar liksom la
en liten verld för sig, der mångtusende finna ve
herberge och näring. Utan att göra 0ss de
skyldiga till någon öfverdrift, skulle vi kunna ) kö
kalla skogen för ett paradis, der den gamla te;
barnsagan om Edens trädgårdar framstår 1 d2
försinligad gestalt. Han har alltid något I PI
att -erbjuda åt den, som träder inom dess la
änser och som derstädes söker göra sig ril
emmastadd; och deruti finna vi också en Ne
orsak till den utomordetliga dragningskraft, fr
gom skogen utöfvar på den stora mängden pl
af lefvande varelser, och deruti kunna vi
också finna grunden till, att dess inbyggare då
bilda ett sällskap af den mest brokiga sam- lä
mansättning. sk
Det erfordras icke någon synnerligen vid- al
Jyftig undersökning för att blifva öfvertygad 8
om, att skogen i högsta grad lämpar sig till IC
en skyddande bostad åt djuren; den är i (32
hvarje hänseende egnad derför, och en blick Jin
å djurens allmänna utbredningsförhållanden I
Bekräftar också fullständigt ett sådant på- la
stående Vi se äfven att de flesta klasser Iti
och ordningar inom djurriket derstädes äro je
representerade. nm
Djurens utbredning, hvilket är ungefär det- I
samma som deras förekomst på vissa mer IP.
eller mindre skarpt begränsade områden, kan IN
på intet vis anses såsom någonting osäkert h
eller tillfälligt. Bestämda, fastän af ossännu in
åcke fullständigt kända, lagbundna omstän- bd
digheter betinga och reglera densamma. Äf- nr
ven ett djur, som är i besittning af den aldra Y
gtörsta rörelsetörmåga och som i följd deraf ie
med lätthet kan förflytta sig från ett ställe I
till ett annat, är i de flesta fall — åtminsto- iS
ne under vissa årstider — bundet vid en d
bestämd ort. Denna senare. kan vara vid- f
sträckt eller inskränkt, till sin naturbeskaffen- !
het enformig eller omvexlande; i båda fallen blir
dock dess otydelse för djurlifvet enahanda. l
Hvarje djur har att uppfylla ett bestämdt IX
lefnadsmål och en bestämd verksamhet. Dess I?
kroppskonstitution är afpassad derefter och I
anvisar åt detsamma ett hem och en verk- t
ningskrets. f
Det skulle icke leda oss ett enda steg I!
framåt, om vi bemödade oss att komma I!
till något slags klarhet rörande djurens ur- b
gprung eller skapelse; allt grubbleri i den :
wägen vore blott en förslösad tid. Det är 11
J
(
Å
4
;