hörde staten, at de cnuSKIlLC, INCU IOLv ok också i sjelfva verket fullkomligt likgiltigt, om vi med afseende härpå i denna uppsats gluta oss till de gamles barnsliga sagor eller hängifva oss åt den nyare tidens framställda hypoteser. Vi betrakta djuren sådana, som de i dag befinna sig inför våra ögon, och dermed hafva vi angifvit den vetenskapliga eller — om man så vill — ovetenskapliga grundval, på hvilken vi nu befinna oss. Om vi närmare betrakta ett djur, så kan det icke gerna undgå vår uppmärksamhet, att mycket i dess organisation häntyder på inflytandet och beroendet af dess vistelseort och omgifning. Vi set. ex. i uttern en nära anförvandt till mården, men finna det dock helt naturligt, att den förra lätt och ledigt kan röra sig i vattnet och att den senare med skicklighet kan klättra i träden. Båda äro emellertid danade efter en och samma granäplom båda hafva nära nog samma ska lynne, samma — om vi så må säga — andliga förmögenheter, och likväl äro de med hänsyn till lefnadssättet sins emellan så utomordentligt olika. Först när man sorgfälligt anskar och jemför deras kroppsbyggnad, ommer man till den slutsats, att deras lefnadsganor svårligen kunna vara annorlunda än de äro. Hos alla andra djur eger ett likartadt förhållande rum, fastän många icke äro till deh grad bundna vid en så bestämd och inskränkt uppehållsort, att hos dem de karakteristiska drag, som häntyda derpå, blifvit nog starkt utprä lade. Man kan emellertid utan tvekan påstå, att ett djurs kroppsorganisation, utan snart sagdt något enda afsevärdt undantag, är på det mest ändamålsenliga sätt afpassad efter dess lefnadssätt och vistelseort. Hos de djur, som lefva i våra skogar, finnas också följaktligen egendomligheter i detta afseende, hvilka beröfva dem möjligheten att, utan stora försakelser eller lidanden, kunna dväljas. annorstädes. Djuren äro också i hög grad beroende af den omgifvande växtverlden, äfvensom af andra djur, hvilka med dem dela en och samma vistelseort. I trakter, der inga växter finnas, kunna icke keller några djur existera, och många ibland dessa senare äro till och med så beroende af vissa näringsväxter, att de icke kunna uppehålla sig der dessa saknas. Rent lokala förhållanden hafva äfven ett mäktigt inflytande på vissa djurslags välbefinnande. Sålunda passar t. ex. icke en skog till vistelseort för kronhjorten, om han saknar underväxt, öppna platser eller Kolhyggen, och en. den herrligaste park utan buskar och snår är intet lämpligt tillhåll för näktergalen. Hos de lägre djuren, t. ex. hos insekterna framträder i ännu högre grad än t. ex. hos däggdjuren och fåglarna; beroendet af vissa bestämda näringsväxter, ja, manshar till och med funnit, att somliga insekter hemta sin näring uteslutande af blott ett enda slags rg NAR RR RA AR RR äfven få förstöra dessa. Måhända hafva alY drig mera tanklösa lagar blifvit stiftade för mmm vårt land. fr Man har i närvarande tid måst erkänna Mi sanningen häraf. Men under det att man, både offentligt och enskildt, i skrift och tal från så många olika synpunkter skärskådat skogen 1 och med så oaflåtlig ifver sökt att rikta såfun väl skogsegarnes som lagstiftarnes uppmärktar samhet på dess stora betydelse i så många lek olikartade hänseenden, har man likväl, såvidt dre vi kunnat förnimma, icke förr än i de sista j Jag dagarna med ett enda ord tidrört den vigpro tiga frågan: om skogens betydelse för me djurverlden. En uppsats i denna tidning j ! 9 för den 8 april, hvaruti man finner några lite antydningar härom, har nu emellertid, såsom NA vi tro, framkallat intresse för. denna sak. om Vill man betrakta vår jord såsom ett stort mt herberge, i hvilket de lefvande varelserna I Pr dag och natt hålla öppen taffel samt fråsTik sande och jublande fröjda sig öfver sitt välde befinnande, så skall man också snart bemärka; I ... att detta herberge sluter inom sig vissa, så för att säga, sällskapsrum eller samlingsställen, fol 4ill hvilka den stora massan har en afgjord I YO dragningskraft och hvilka således blifva mer I MC befolkade än andra. Ett sådant samlingshe ställe för de månfaldigaste slag af lefvande Å ut väsenden är just skogen. Han bildar liksom la en liten verld för sig, der mångtusende finna ve herberge och näring. Utan att göra 0ss de skyldiga till någon öfverdrift, skulle vi kunna ) kö kalla skogen för ett paradis, der den gamla te; barnsagan om Edens trädgårdar framstår 1 d2 försinligad gestalt. Han har alltid något I PI att -erbjuda åt den, som träder inom dess la änser och som derstädes söker göra sig ril emmastadd; och deruti finna vi också en Ne orsak till den utomordetliga dragningskraft, fr gom skogen utöfvar på den stora mängden pl af lefvande varelser, och deruti kunna vi också finna grunden till, att dess inbyggare då bilda ett sällskap af den mest brokiga samlä mansättning. sk Det erfordras icke någon synnerligen vidal Jyftig undersökning för att blifva öfvertygad 8 om, att skogen i högsta grad lämpar sig till IC en skyddande bostad åt djuren; den är i (32 hvarje hänseende egnad derför, och en blick Jin å djurens allmänna utbredningsförhållanden I Bekräftar också fullständigt ett sådant påla stående Vi se äfven att de flesta klasser Iti och ordningar inom djurriket derstädes äro je representerade. nm Djurens utbredning, hvilket är ungefär detI samma som deras förekomst på vissa mer IP. eller mindre skarpt begränsade områden, kan IN på intet vis anses såsom någonting osäkert h eller tillfälligt. Bestämda, fastän af ossännu in åcke fullständigt kända, lagbundna omstänbd digheter betinga och reglera densamma. Äfnr ven ett djur, som är i besittning af den aldra Y gtörsta rörelsetörmåga och som i följd deraf ie med lätthet kan förflytta sig från ett ställe I till ett annat, är i de flesta fall — åtminstoiS ne under vissa årstider — bundet vid en d bestämd ort. Denna senare. kan vara vidf sträckt eller inskränkt, till sin naturbeskaffen ! het enformig eller omvexlande; i båda fallen blir dock dess otydelse för djurlifvet enahanda. l Hvarje djur har att uppfylla ett bestämdt IX lefnadsmål och en bestämd verksamhet. Dess I? kroppskonstitution är afpassad derefter och I anvisar åt detsamma ett hem och en verkt ningskrets. f Det skulle icke leda oss ett enda steg I! framåt, om vi bemödade oss att komma I! till något slags klarhet rörande djurens urb gprung eller skapelse; allt grubbleri i den : wägen vore blott en förslösad tid. Det är 11 J ( Å 4 ;