orterna plötsligen antaga några stora dimen
sioner, men det är rättigheten för sedelinne-
hafvaren att i bankerna kunna få guld-
mynt, som så småningom bidrager till sprid-
ningen af mynt i landet, hvaremot hr finans-
ministerns åsigt att de enskilda bankerna
nog skulle betjena kunderna med guldmynt
utan att dertill vara förpligtade är en tom
fras som — lindrigast sagdt — visar:att han är
fullkomligt likgiltig för banksystemets upp-
rättbållande och allmänna rörelsens betryg-
gande. .
Vid denna frågas bedömande bör jem-
väl ihågkommas att ingen påyrkat att alla
banker plötsligen skulle åläggas denna skyl-
dighet, utan endast i den mån de erhölle
förnyade eller förlängda oktrojer) på bank-
rörelsens drifvande. Det ligger således in-
genting våldsamt uti denna fordran, ty oak-
tadt hr finansministerns försumlighet vid åt-
gärders vidtagande i och för verkställandet
af den beslutade myntreformen, hinner nog
mer än tillräckligt guldmynt präglas för det
behof som skulle anses ligga uti de en-
skilda bankernas skyldighet att vid hufvud-
kontoretinvexla sina egnasedlar mot guldmynt
) De enskilda bankernas oktrojer tilländalöpa så-
lunda: År 1874: Sundsvalls, Kristianstads, Veners-
borgs, Skaraborgs, Gefleborgs och Uplands. År 1875:
Vesterbottens, Kristinehamns, Borås, Södermanlands
och Stora Kopparbergs. År 1876 : Vadstenas, Skå-
nes och Kalmars. .
Stockholms och Norrköpings enskilda banker ha
redan åtagit sig ovilkorlig invexling, och alla de
andra elfya enskilda bankernas oktroj tilländalöper
år 1877 eller senare.
esterrelan sar a Nr Ron NET RETAANE KM IA SER nns ör SRA KAS NAS SN NE RT Ner