skeppet när det gick — det var en mycket
rörande syn, sa hon,
Fru Milderson sökte göra sig så intressant
som möjligt, för att genom : sina: berättelser
leda Lucius uppmärksamhet från det fel,
hött begått; då hon, trots hans uttryckliga
förbud, öfvergifvit: sin post. Men ! det lyc-
kades henne icke att vinna sin afsigt,-
— Jag tror ej att jag gaf er lof till att
lemna vår patient; fru Milderson, under min
frånvaro, sade Lucius. Tvärtomr öfverens-
kommo vi, att ni icke ett ögonblick skulle
lefhna huset:
— Gud tröste mig, doktor Davoren; men
jag försäkrar er, att jag inte varit borta
mer än halfannan timme eller på-sin höjd
två timmar. Jag sprang bara hem för att
plocka ihop linnet, och jag tror knappt att
jag gaf mig tid till att säga tre ord till
Mary, det stackars barnet... Hon tänker väl
att jag inte har något hjerta för henne, eme-
dan hon är -låghalt. Men Gud skall veta
-att hon bedrager sig. Jag måste ju skynda
mig, vet jag... Hade jag kunnat ana att
ni skulle komma tillbaka i qväll, så är det
ju naturligt att jag hade väntat med linnet
till i morgon. Jag var så lugn i afton, ska
jag säga; ty gamle herrn har aldrig synts
mig mera kry och rask. Han åt middag
nere i hvardagsrummet och med riktigt god
aptit, det kan jag försäkra. Men han hade
icko ro att stanna dernere så länge; han tyckte