El Homerus Sivewright är en man af jeri. Hör på, barn, allt hvad jag behöfver är tak öfver hufvudet. Skall jag finna det här eller på fattighuset eller i fängelset? Om jag sofver på gatan ännu en natt, skall jag ovilkorligen råka ut för en svårare reumatisk feber. Jag har redan under de sista dagarne haft en olidlig värk i både armar och ben. — Ni skall icke sofva på gatan, svarade jag, så länge det står i min förmåga att herbergera er. Jag tänkte på alla de tomma rummen i öfversta våningen. Som jag sjelf alltid hade nyckeln till dörren i öfre trappan, trodde jag att det skulle vara lätt nog att hålla någon gömd deruppe i hela veckor, ja, till och med månader, utan att min farfar eller Winchers skulle komma underfund dermed. Och om nöden någon gång skulle tvinga mig dertill, trodde jag mig kunna utan våda anförtro hemligheten åt Winchers. Har du fattat ditt beslut? frågade min far otåligt. Ja, pappa, svarade jag — det gamla tilltalsordet kom af sig sjelf tillbaka, utan att jag tänkte derpå — jag har fattat mitt beslut. Jag sade honom, att han måste vänta en stund, tills gubben och gumman Wincher gått till hvila; först sedan kunde jag släppa honom in i buset, såvida han ej ville tillåta att Winchers invigdes i hemligheten. Nej, jag har intet förtroende för någon lefvande varelse utom dig, sade han, och om du, för hvem