och piga att lefva på. Utan att vilja bes serida detta, utan smarare tvärtom deri instämma, synnerligast om denna tjensteman ir så upptagen af sin tjenst, att han ej är tillfälle att bredvid tjensten kunna förskaffa sig några extra inkomster, vilja vi dock anställa en liten jemförelse mellan hans och en skollärares inkomster. Som vi veta har de ullra flesta af våra skollärare (minst 90 proc.) blott 500 rdr jemte husrum och vedbrand — likväl icke till värde af 620 rdr, som vår embetsman beräknar för sig och sin familj, utan till högst 150 rdr — och dessutom circa 75 rdr för s. k. kofoder, alltså 575 rdr har skolläraren att föda och kläda sig och sin familj med. Vi känna en skollärare — och sådana finnes säkert många — med hustru, nio barn och piga — summa 12 personer. Om vi nu beräkna pigans lön till 50 rdr, mannens och hustruns beklädnad till 75 och barnens till 15 rdr pr stycke eller 135 rdr, återstå alltså att lefva på 325 rdr eller 7 öre per man om dagen. Det är ju präktigt detta, men ändå begär regeringen dyrtidstillägg åt tjenstemannen men icke åt skolläraren, oaktadt denne har ett mycket mer ansträngande och helsoförstörande arbete än den förra. Huru förklara dettaregeringens tillvägagående? Ar det, som en tidning nämde, glömska? — Nej! det är blott ett bevis på att regeringen anser statstjenarne hufvudsakligen vara den till nytta, då deremot skollärarne blott äro till folkets nytta, och derföre må de gerna lefva på vatten och bröd så länge de stå nt dermed. De stackars skollärarnes sjufmoderliga behandling inses lätt af hvarje rättänkande, och derföre våga vi på deras vägnar hoppas, att när frågan om embetsmännens dyrtidstillägg föreuommer till behandlmg vid denna riksdag skollärarnes betryckta ställning också dervid må ibågkommas, helst vid riksdagen redan stämmor höjts till deras förmån. Deremot anse vi att bland alla de landtstatens tjenstemän, för hvilka regeringen äskat löneförhöjning, kronofogdar och länsmän allra minst böra komma i fråga, emedan de, vi skulle tro alla utan undantag, göra sig en flerdubbel lön deri genom att de oftast nog anmodas att förrätta bouppteckningar, arfskiften och auktioner samt på tusen andra sätt äro i tillfälle att förtjena. Mycket mera skulle kunna vara att framställa, men nog för denna gång. Vi hoppas att riksdagen rättvist och opartiskt dömer härutinnan! Landtbo.