— --—-—-—-—-—— - - ! -— —-—.f
General Pavia.
En ursinnig storm rasade fram öfver Ma-
drid. Tjutande och dånande störtade den
fram ur hålorna i Sierra Guadaramas klip-
por öfver den kungliga hufvudstadens gator.
Timme efter timme ökades dess häftighet,
innan ännu nattens mörker hade utbredt sig
öfver Manzanaresdalen hade den öfvergått
till orkan och strödde spillror af murar och
pelare öfver gatorna. Med ängslig brådska
sökte alla tak öfver hufvudet och blott en
eller annan fördröjd vandrare smög sig, tätt
intill murarne, genom gatorna.
Till och med den bataljons steg, som gick
uppför sluttningen till kungliga palatset,
ljödo osäkra ock vacklande, äfven soldat-
kolonnens täta leder tycktes böja sig för
den rasande stormen. Långsamt nalkades
truppen slottsporten och tågade in för alt
aflösa posten och nattvakten, Så småningom
försvunno ljusen i staden och palatset, och
klockorna förkunnade att midnattstimmen
inträdt.
Då hördes ett skott, ett andra, ett tredje,
snart dånet af en hel gevärssalva. Det var
i palatset. De förklingade dock i stormens
dån och den slumrande staden anade intet
af hvad som försiggick. De soldater, som
hade att bevaka drottningens palats, stormade
uppför trapporna och stötte sina gevärskolf-
var mot dörrarne, som ledde till drottningens
rum, fordrande inträde. Generalerna Leon
och Concha kommenderade detta anfall. In-
gen gjorde motstånd mot de framstormande;
hela armån af tjenare, som befolkade slottet,
tycktes vara försvunnen, ingen kunde ses på
trappan, ingen i försalen, ingen lockades af
det ovanliga bullret till fönstren. Säkra om
sin seger, slogo soldaterna med sina kolfvar
på dörren, tills de sprängt den. Då smatt-
rade en gevärssalva dem tillmötes, de främ-
sta sjönko ned i sitt blod, under det de an-
dra, dröjande ett ögonblick, sedan störtade
fram med förfärliga rop på hämd. Skott
på skott hördes, rummen fylldes med krut-
rök, och de präktiga pelarsalarne återljödo
af en strid, som fördes i mörkret, man mot
man. Posterna på borggårdarne riktade
sina gevär mot fönstren i de kungliga rum-
men och kula efter kula susade in genom
de söderskjutna fönsterrutorna. I drottnin-
gens rum herrskade emellertid en panisk
förskräckelse: Den knappt 9-åriga Isabella