Article Image
eManuel Pavia de Albuquerque, till ers
majestäts tjenst.
Man hade redan talat mycket i Spanien
om den 9-årige Pavia och såg i honom en
utkorad gunstling hos drottningen, hvilken
han redan såsom gosse gjorde en tjenst, som
ingen man hade nog mod eller tillgifvenhet
att visa henne. Men hans trotsiga djerfhet
väckte misstro hos Espartero, som fruktade
i honom en blifvande rival om inflytandet
hos drottningen, hvarpå han aflägsnade ho-
nom från palatset och förde honom till en
kadettskola. Han gjorde en temligen lång-
sam militärisk carrigre, vann subalterns grad
och lefde om vintern i Madrid, om gomma-
ren vid baden i Pyren6erna.
Han var mycket känd i den spanska ari-
stokratien och en populär personlighet hos
folket i Madrid. I salongerna, der politiken
beherrskade konversationen, gjorde han sig
angenäm genom sin harmlöshet och politiska
indifferentism. Hos damerna var han en
gunstling och var förtjust i dem alla, den
ena efter den andra. Man påstår, att han
hade 30 dueller med svartsjuka äkta män,
men han gick lyckligt genom dem alla. Hans
förhållande till en duquesa de Zarejos, till
en marquesa Cilera och till några andra
damer af den högre aristokratien gaf rikt
stoff åt- Madrids -chronique scandaleuse. Han
var för öfrigt ej blott en oemotståndlig
Don Juan, utan äfven en utmärkt fäktare
och skytt och berömd såsom den bäste ri-
godon-dansare i Spanien. Hos folket i Ma-
drid är det dock hufvudsakligen hans —
lorgnett som gjort honom populär. Det är
en enkel monocle, men sättet, hvarpå han
trycker den in i ögonvrån, hvarpå han låter
den falla, huru han leker med den, är något
egendomligt graciöst, väl studeradt, liksom
hans landsmanninnors lek med sina sol-
fjädrar.
Så lefde Pavia ett njutningsrikt, overk-
samt lif. . Man hade vant sig atti den fordne
djerfve pagen se en flanör, en meningslös
pratmakare i en salong, ehuru hans intelli-
genta, fint bildade ansigte och hans kloka
ögon motsade detta, men man såg mindre
på hans intelligenta ansigte än på hans ele-
ganta gestalt,
År 1866 försvann plötsligt Pavia ur Ma-
drid. Salongerna kändes tomma, då deras
gamle vane älskling felades. Ingen visste,
hvart han tagit vägen, tills man ändtligen
fick förklaring. Han hade blifvit Prims
generalstabschef och gick med honom i
landsflykt för att efter Isabellas fall åter- !
vända med honom. Han inträdde såsom
öfverste åter i aktiv tjenst. Såsom sådan
fäktade han under Prim 1869 mot intran-
sigentes från Malaga. Fördenskull blef han
utnämd till general; Serrano, som gerna
ville ställa en för aristokratien angenäm,
bland folket populär och politiskt indifferent
personlighet i spetsen för Madrids lokala
administration, utnämde honom till general-
kapten öfver Madrid. Konung Amadeo gaf
honom rang af marskalk.
De höga embeten, han erhållit, läto honom
dock ej synas mera verksam än förut. Först
det energiska sätt, hvarpå han på Serranos
nppdrag utförde statskuppen och sprängde
cortes, vände Spaniens och Europas upp-
märksamhet på honom. Man anar i honom
den blifvande militärdiktatorn öfver Spanien,
en efterträdare efter ODonnel, Espartero,
Prim och Serrano och man anar rätt. Han är
en af dessa förslagna, beslutsamma och hän-
synslösa andar, som, fulla af orubbligt lugn
och outtröttligt tålamod, vänta det rätta
ögonblicket och då nyttja det in i dess
yttersta konseqvenser.
Troligen tillfaller honom den missionen
att sätta Don Alphonso på tronen, och på.
det ingenting må fattas, som kan vara af.
nytta, tillhör hans fru sedan lång tid trof-
pretendentens systers omgifning.
Thumbnail