klosterkyrkan. — Hvarför kallades den Lu-
cillas graf; skulle hon hvila i den, om hon
nu doge?
Strathmore gick på terrassen utanför
hennes fönster och hörde allt hvad hon
sade. Om hans fiender i denna stund sett
och gifvit akt på honom, skulle de genast
erfarit, hvar den sårbara punkten i hans star-
ka själ vore att träffa. När hans gäster
under loppet af dagen märkte hans djupa
nedslagenhet, antogo de att densamma här-
rörde af utmattning i följd af nattens öf-
veransträngning. Ack! de kände honom icke,
Hans kropp var af stål; men hvad som gjor-
de honom sjuk och dyster, var medvetan-
det af det nyainattens dunkel höljda brott,
som omintetgjort hela hans försoningsverk.
Han hade vågat sitt lif för att utföra detta
ädla verk, och i samma ögonblick, då han
trodde sig fullt säker om att lyckas, hade
han låtit hela välsignelsen deraf gå sig ur
händerna. Och nu skulle den oskyldiga lida
för hans synder, ty han visste att hon älska-
de honom!
Aldrig förut hade han haft den ringaste
aning om att hans trogna omsorger skulle
leda till ett sådaut resultat, han hade aldrig
sträfvat efter någon annan vedergällning der-
för från hennes sida än en barnslig tillgif-
venhet. Af det goda, som han velat, hade
ett ondt framsprungit. Nu var han ur-
ståndsatt att skydda henne mot lidandet;