hafva de gjort den ganska riktiga anmärkningen: att, då svårligen under dessa år samma politiska förhållanden kunde antagas fortfara, hvilka 1863 kräfde förberedande åtgärder till försvarsväsendets fullständigare ordnande utan alltför stor tidsutdrägt, ej heller syntes sannolikt att de arbeten och anskaffningar icke skulle vara fullgjorda, som genom dåvarande omständigheter nödvändiggjordes, hade de för ändamålet ej behöfliga medlen bort till riksgäldskontoret öfverlemnas för att af statskontoret disponeras. Slutligen uttala de sig bestämdt emot den åsigten, att dylika öfverblifna kreditivmedel skulle utan riksdagens vetskap få användas såsom en disponibel fond till försvarsverkets ordnande. (Forts.)