RATTEG,- och POLISNYHETER,
POLISEN:
Förre pastorsadjunkten Bengts-
son stod i går inför polisdometolen. Han bade
för några dagar sedan å Korohamnstorg medelst
högljudt tal samlat en större folkmassa omkring
sig. Denna underhöll han med en lång martyr
historia om sin afeätning, under det han då och
då tog sig väldiga bitar af en ankarstock, hvilken
han bar ichamden och alltsomoftast till yttermera
visso höjde i luften; Polisen, som hvarken tyc-
ker om publika tal eller publika måltider, inkal-
lade förre pastorsadjunkten.
Han inträdde för domstolen, efter vanligheten
klädd i prestkragar.
nh Han tillfrågades, om han förorsakat folksam-
ing. -
— Förlåt mig, sade Bengtsson; jag kan ej
hindra folk att samla sig.
Vidare tillfrågades han, om han talat högt.
— Jag hår den vanan att alltid tala högt, sade
Bengtsson.
— Den ovanan skall bortläggas, sad2 polis-
domaren.
Vidare tillfrågades han, om han inför allmän-
heten spisat af ankarstocken.
— Det är ioget brott att äta, sade Bengteson,
vikande på prestkragarne.
Men nu kom frågan om Bengtsson höjt ankar-
stocken i luften.
Detta bedyrade Bengtsson heligt att han ej
gjort.
Allmänna åklagaren ansåg emellertid att Bengts-
son både ätit och talat endast för att väcka upp-
seende. Han hade till och , med tagit sig det
orådet före att vid ett uppgifvet tillfälle spisa
af två ankarstockar på en gång.
— Detta har jag aldrig gjort, sade Bengtsson.
— Jaså, det bar inte gått så långt, sade polis-
domaren.
Som två vittnen öfverbevisade Bengtssen om
att ha å Kornbatonstorg förhållit sig såsom upp-
gifvet är, dömaes han till 5 rdra böter och för-
Fen att hålla både tal och måltider inom
u3.
— Det finnes en högre domare, mumlade Bengts-
son. Om denne befann sig i hoträtten eller i
himmelriket, fick man ej veia.
LANDSORTEN.
Lifsens Bok och mormonerna.
Såsom vi förut nämt, förekom i början af må-
naden en egendomlig rättegång vid Göteborgs.
rådhusrätts andra afdelning, i det-nemligen f. d.:
bryggaren i Malmö och utgifvaren at-Lifsens
bok, Anders Berggren, dit instämt ordföranden
och presten inom mormonsamfundet i Göteborg
A. Nyrön, med yrkande att han, vid vite af
50 rdr samt ärans förlast, skulle förbjudas döpa
någon till mormon. Rättegången ledde emeller-
tid icke då till något resuitat, emedan Nyren
ieke infann sig och Berggren gick in på att låta
frågan tills vidare hvila.
I måndags förekom åter samma rättegång. Berg-
gren hade nemligen uttagit en ny stämning å
Nyr6na och denna gång låtit honom ordentligen
kallas af ett par stadstjenare. Då-målet påro-
pades, infunno sig också båda parterna personli-
gen. Berggren hade uppsatt. en skriftlig ut-
veckling af käromålet, som han inlemnade till
domstolen och i hvilken fanns änvu mindre rim
och resön än i den han vid föregående tillfälle
föredrog. . Utom en del klander mot Göteborgs
Handelstidniog. för det. dess referent samman-
syradt Berggrens och bibelns ord; innehöll skrif:
velsen nemligen endast ett utdrag ur bibeln om
skapelsen m, m.. Skriften slöt med den upplys-
ningen till. domstolen, ait likasom Gud en gång
befallde Noach att gå in i arken, har hannu
anbefallt Berggren at skrifva Lifsens bok för
att användas vid yttersta domen.
Svarändeh Nyrbo- bestred emellertid att ingå i
svaromål å stämningen, då densåmma endast in-
nehölle eo mäbgd nonsens och osanoinga, och
dowstolen afskref också målet, efter ex stands
öfverläggning. (GC. HI
En rik tjuf. Från Ofvanåker skrifves: till
Hudiksvalls-Posten under denna rubrik bland an-
nat följande: Fredagen den 31 oktober förekom
inför Alfta häradsrätt ransakning i ett derstides
er sjordt tjufmål; som bland ortens befolk-
ning till ent sig den största uppmärksamhet.
Uti Ofvanåkers socken lefver nemligen en bonde,
Per Jonsson i Edsbyn, som dels genom arf, dels
genom bandel förvärfvat sig en för sitt stånd be-
tydlig förmögenhet, och om det än hviskas och
Bekräftar sig, att vägen till hans rika bergbing
varit något gin, hafva dock hans goda insigter i
handelsyrket jemte hans driftighet deruti icke
litet bidragit till. hans rikedomar. Icke desto
mindre frimträdde nu denna man inför domare-
bordet med den nesliga fotbeklädnvad, som heter
bojörna, anklagad: för uppenbar, stöld af icke
mindre än Omkring 3,000 rdr, bestående dels i
kontanter, dels i löpande reverser,
För nära 3 år sedan hade Per Jonsson under
ett samqväm i handlanden Olssons vid Strömbron
lokal; med mycket fin beräkning. och på ett sätt,
som vittnade om både djerfhet och vana, till-
gripit ea plånbok, hvilken han uti uppmärk-
samhet från de närvarandes sida lyckades till-
egna sig, och efter tillgreppet aflägsnade han sig
enast i akt och mening att väl gönma sin skatt.
flöh lyckan var honom häri. föga bevågean, och han
upptäcktes stående bakom en bredvid buset lig-
gandeö stenmur, deri hav sorgfälligt instuckit det
stulna: Förlusten: märktes genast af egarer,
och misstankärna å gerningsmannen voro långt
ifrån delade, sedan plåvboken blifvit återfunnen.
Vid rancakniogen föraekade ban att hafva tagit
någon befattning med det försvunna, ehuru många
och mycket graverande omständigheter förekom-
mo: Till målsegaren hade han utfärdat revers å
1,000 rdr, till et; vittne lemnat 50 rår och lof-
vat elt annat, som han fruktade, enshanda summa
möt att desse skulle afstå från all talan och
hålla saken så hemlig som möjligt, eburu, som
vi ee, han i denga beräkniag haft föga framgång.
Måhända hade - han dock undsiuppit allt tilltal,
om icke opinionen så högt om houom yttrat sin
meningsåväl om bäns skyldighet till detta brot:som
delaktignet i många andra; 2,000 rdr har tjufven
utlofvat åt upptäckaren af sin angifvare och med
mord lofvat bämma sig å denne; emellertid blef
han åter, till cellfängelset förpassad för afhörande
af flera vittnen i målet. Per Jonsson:eger ett
godt och väl bäfdadt hemman, stort bohag, ut-
låota pengar och, efter hvad han uppskattas,
20,000 rdr såsom rörelsekapital för sin handel.
ma a orerar rem sar XR
Olldanrn från oftt häradoetinn