de nya upplagorna af de gamla skallerna.
Eller vittna dessa icke om vår tids kär-
lek för skaldekonsten, om pietet för vår
literaturs minnesmärken och om intresso för
de afgåogne sångarenas personligheter, ut-
veckling och lif -— en kärlek och ett intresse
som väl ej gerna låta förena sig med krass-
het och materialism. Det är dock, tro vi,
kanske ej så mycket kärlek till den för-
gåvgna tidens särskilda egendomliga art af
skaldesksp — ty den kan väl ändå i all-
mänhet icke så omedelbart anslå vår tid, ej,
på vissa undantag när, fylla dess behof —
som ej så mycket mera intresset och kär-
leken för skalderna sjelfva, som förorsakat
att vår literatur eger en så rik samling af
äldre skalder i nya kritiska, fullstärdigare
upplagor. Man nöjer sig ej med att blott
lära känga skalden i enstaka af hans ska-
pelser, man vill tränga honom närmare in
på lifvet, man vill söka fatta hans person-
lighet, bans utveckling, hans hela lif så djupt
som det är möjligt. Det är ett psykologiskt
och historiskt, på samma gång som ett este-
tiskt intresse Bom härvid gör sig gällande.
Ingen af våra skalder har varit och är så
älskad och så beundrad som Tegner. Hvad
under derför, om man med glädje helsar
välkommet ett arbete sådant som hans ef-
temnade skrifter lofvar bli, både ur estetisk
och i synnerhet ur psykologisk och histo-
risk synpunkt, Hittills otryckta eller af en
eiler annan anledning i den af Böttiger ut-
gifna upplagan af Tegnårs samlade skrifter
ej intagna dikter, tel, uppsatser och bref
skola komma att utgöra innehållet af dessa
hans efterlemnade skrifter, hvilka utgifvas
af skaldens sonson, amanuensen Elof Teg-
vår.
Det nu utkomna I1:sta häftet innehål-
ler början af brefven, ordnade efter de per-
soner, till hvilka de varit ställda och försed-
da med särdeles rikhaltiga och upplysande
noter. Man har här samlingar af bref till
A. C. af Kullberg, Rosenstein, Leopold,
Wallmark, J. Adlerberth, v. Brinkman m, fl. —
bref, än hänförande genom sin stil, sin gni-
strande qvickhet, sina träffande omdömen,
än lärorika och intressanta genom sina bi-
drag till den tidens inre historia, alltid så-
dana att man så godt som ser för sig och
lefver med den rika personlighet som i dem
lägger sig sjelf i dagen. Det är en saånh
vjutning, någen gång blandad med vemod,
att läsa dessa bref. Den som icke känt
Tegnr annat än som skald lär här känna
honom som menriska, känna bonom och äl-
ska honom, ty, hur sällan detta eljest hän-
der, här bli dessa båda ett. Afbrefven äro
de till Adlerbeth både till innehållet och
antalet — de äro 44 — de rikaste. Vi
vore frestade att meddela några utdrag af
dessa bref, men utrymmet förbjuder det och
ett utdrag skulle ändå så litet göra bekant
för våra läsare allt det egendomliga som
ligger i dessa det stora snillets så rent ur-
sprungliga och omedelbara utgjutelser.
Vi fästade nyss uppmärksamheten på de an-
märkningar, med hvilka utgifvaren försett
de särskilda brefgrupperna. Det är ett icke
litet arbete nedlagdt på dessa anmärkningar
och de afge ock ett i ögonen fallande bevis
på den omeorg och den noggranhet med
hvilken samlingen redigeras. En af dem är
i synnerhet intressant. Utgifvaren medde-
lar der ett aftryck af det ursprungliga ma-
nuskriptet till Svea och har kursiverat de
ställen, hvilka Tegnår sedermera ändrade i
hufvädssklig öfverensstämmelse med Gud-
mund Göran Adlerbeths förslag, som äfven
meddelas. De hade ändå smak, dessa den
gustavianska tidens koryfåer, det ser man
af dessa ändringar, på hvilka sången icke
förlorat men väl vunnit.
Med otålighet motse vi fortsättningen af
Tegnörs efteflemnade: skrifter, orekligen en
af de värdefullaste och intfessantaste tillök-
nivgar vår literatur på länge erhållit, Att
arbetets typografiska utstyrsel är det sam-
ma värdigt bohöfvå vi knäppåst nämna. Döck,
en oegentlighet kunna vi ej undgå att an-
märka, och dex rör titeln. CTegners Efter-
lemnade skrifter, ny sämnling, kun Heriligen
innebära något missledande coh denna tve-
tydighet kunde och borde dock ha unädvikits.
Arbetet utges i 6 å 7 häften och kostar
su5skribenter 10 rdr.
Välgörenhet, Framlidne f, d. öfverst-
löjtnanten J. Burenstam och dess fru, född
vAn Rasen. nå Tsalfracta hafva 11 Anaflinda