den vise är kärleken blott en sak att leka med, vet ni icke det? Också skulle ni ej ha rättighet att beklaga er, Cecil. Man kan vara hela verldens drottning, och dock icke sin egen herrskarinns; våra hbjertan äro såsom Ben Jonsons såpbubblor, som flyga hit och dit, allteftersom vinden blåser och slumpens nyck fordrar. I sjelfva verket väntar jag af erintet mindre än att ni med den mest värdiga hållning och min skall afträda er plats och draga er ur spelet... Säg mig en gång hvad skulle ni göra, om jag sade er att jag icke mera älskade er? Hon ställde denna fråga till honom endast för att tillfredsställa denna lust för elakt skämt, som låg i hennes natur; så ungdomlig och förtjusande hon än var, gladde hon sig åt nans tortyr. En Othellos svartsjuka kärlek svarade ur hans af passionen glödande ögon. — Göra?... Det vete Gud! Döda er eller mig eller kanske oss bådal Svaret var icke afgifvet på skämt, det märktes alltför väl på hans blick och på hans darrande stämma; och för första gången erfor hon en obestämd fruktan för styrkan faf denna kärlek, som hon blott för sitt nöjes skull upptändt och underhållit, till dess den antagit en karakter af vådligaste art. För första gången kände hon, att hon framkallat en passion, hvilken numera svårligen kunde styras, och att den svaghet, öfver hvilken hon