den vise är kärleken blott en sak att leka
med, vet ni icke det? Också skulle ni ej ha
rättighet att beklaga er, Cecil. Man kan va-
ra hela verldens drottning, och dock icke sin
egen herrskarinns; våra hbjertan äro såsom Ben
Jonsons såpbubblor, som flyga hit och dit, allt-
eftersom vinden blåser och slumpens nyck
fordrar. I sjelfva verket väntar jag af erin-
tet mindre än att ni med den mest värdiga
hållning och min skall afträda er plats och
draga er ur spelet... Säg mig en gång hvad
skulle ni göra, om jag sade er att jag icke
mera älskade er?
Hon ställde denna fråga till honom endast
för att tillfredsställa denna lust för elakt
skämt, som låg i hennes natur; så ungdomlig
och förtjusande hon än var, gladde hon sig
åt nans tortyr. En Othellos svartsjuka kär-
lek svarade ur hans af passionen glödande
ögon.
— Göra?... Det vete Gud! Döda er eller
mig eller kanske oss bådal
Svaret var icke afgifvet på skämt, det
märktes alltför väl på hans blick och på hans
darrande stämma; och för första gången erfor
hon en obestämd fruktan för styrkan faf den-
na kärlek, som hon blott för sitt nöjes skull
upptändt och underhållit, till dess den anta-
git en karakter af vådligaste art. För för-
sta gången kände hon, att hon framkallat
en passion, hvilken numera svårligen kunde
styras, och att den svaghet, öfver hvilken hon