AR OO Läst wu re
omkring två decennier bedrifvits, är den i de
flosta fall ett våld, ej allenast på kommande
slägtens rätt, utan ock, hvad värre är, på na
turen, som med hårda slag straffar alla öfver-
grepp på sig.
Då en barrskog tätt uppvuxit, äro vid 40 års
ålder, den ålder som pitprops i medeltal inne-
har, omkring 2,000 träd pr tunnland qvarstå-
ende, emedan om skogen från de första åren
varit tullt sluten minst 2,000 träd blifvit redan
förut förqväfda eller måst utgallras. Af dessa
förstnämda 2,000 träd kunna endast 4 3 500
qvarstå vid 100 å 120 års ålder, så att minst
1,500 dels nu gsnast vid de 40 åren, dels un-
der loppet af ytterligare 40 år, böra borttagas,
i annat fall tvinga do starkare de svagare
ej allenast att upphöra att fortväxa utan ock
döda dem, då de nedvissna utan att komma
skogens egare till någon nytta. Om deremot
dessa träd, som redan börjat undertryckas,
försigtigt utgallras, så erhålles icke allenast
pitprops, utan skogen underlättas i sin växt-
lighet och tilltager således årligen i större
kubikmassa än han skulle göra, om genom upp-
stående kamp han skulle sjelt gallra sig. På
Bå sätt huggen pitprops underlättar skogshus-
hållningen och gifver skogens sgare on zod,
behöflig inkomst, äfven om med hans skogs-
vård afses timmerbildning.
Skulle med skogshushållningen å en ort af-
ses endast framalstrandet af pitprops, eller
andra smärre skogsalster, så ligger icke något
hinder emot det rätta härutinnan, ty det in
dustrin behöfrer, det måste framalstras och
kan ej med lagar och tvång undertryckas, för-
utsatt att ett fritt och oberoende samt civili-
seradt folk bebor landet, Icke heller har det
stora inflytande gom skogen eger på ett lands
bördighet och trefnad m. fl. goda Verkningar
för dess bestående, pitpropshuggniogen, rätt
uttörd, derå något menligt inflytande, ty om
endast marken; der skog bör växa, är af den
beskuggad, torde föga betyda om han är några
alnar högre eller lägre; ty hufvudsaken är att
all mark, som endast kan bära skog, är fullt
boskuggad, det må vara af ung eller gammal
skog.
Således är pit ropshuggningen, under nu
antydda förbållandoo, en god och icke för
ömlig sak; mea åter så som don allmänligen
förehatves höget fördömlig och för landets
framtid olycksbringande.
Inom mellersta och södra Bverige är pit
Propshuggningen sedan ett par år snarare i till:
än aftagande, efter att ha något saktat sig
under några år efter dess första uppträdande,
hvarvid mången blef bedragen på den stora
vinst som förespeglades, mestadels dock upp-
stånden derigenom att allmogen icka hade sig
bekant. hvad det -vill säga att i rått tillstånd
på långa och dåliga vägar transportera skog.
Mången jernvägsstation är nu så belamrad
med pitprops, förutom andra skogseffekter, att
man sannerligen kan förundra sig öfver att så
mycken vacker ungskog efter många års, ja
äecenniers, skogssköfling kan förefinnas. Än
mer stiger denna förvåning hos en reflekte- )
rande man, då han betraktar de oerhördt stora
upplagen vid Uddevalla och Göteborgs hamn-
platser; ja, på det nya, af flodens mudder
vunna Hisingslandet är denna nya, från våra
skogar all must sugande industri represente-
rad i milliomtals träd, om hvilka man utan
synnerlig stor risk af osanning torde kunna
säga, att de representera lika många millioner,
- ett lättsinnigt och skogsödande sätt i sin
ästa växt varande träds skadliga afverkning;
ty sådan regel är, att hugga de vackraste och
gröfsta träden i urskogsbeståndet, hvilket of:
tast vid utforsligen, om ej förr, helt och hållet
sköflas utan att det ringaste afseende fästes
vid att hela trakten blir dovasterad och efter
några års dåligt bete blir ett ljungfält. Si-
dant är åtminstone förhållandet i en stor del
af de trennö småländska länen.
Pitpropsafverkniog, på så sätt bedrifven, är
fördömlig, såsom bidragande icke allenast till
skogsförhärjningen utan ock till klimatets
försämrande; äfven borttages härigenom det
skydd för jordbruket, som skogen lemnar för
frost och skarpa vindar samt den jomnare
fördelningen af nederbörd och torka. Så myc-
ket mer åstadkommer just denna pitprops-
huggning allt detta onda, som timmerskogen i
oroväckande grad aftager och å månget hem-
man, förr skogrikt, endast återstir smärre
skog, om ens någon.
Då vi nu erfara att äfven i Vesterbotten
skog af smärre dimensioner i stor mängd ut-
föres, utan att vid afverkningen iakttages var:
samhet, och således äfven Norrland hotas med
kännbar förminskning å sitt bästa material för
timmerbildning, och som der blir så mycket
svårare, som de norrländska länen i all fram:
tid äro af naturen hänvisade till skogs- och
bergsbruk, emedan klimatet der förhindrar ett
jordbruk i större omfattning och dessutom såg:
bart tinmer icke der i allmänhet kan erhållas
på kortare tid än 200 år, så ligger än större
makt uppå att i denna del at landet i tid söka
motverka skogssköflingen. i
Hvarthän vi således blicka, finna vi öfver-
allt att skogen är i fara; och hafva, med: ett
enda undantag (Gefleborgs), samtliga länsstys
relser bekräftat att öfverafverkning af skog i
deras respektive län sker. Då nu till en stor
del denna öfverafverkning är å den vackraste
ungskogen, som utgör det bästa materielet för
timmerbildningen för en kommande gene
ration, så ligger i öppen dag, att tid som
stundar skall bittert iå vidkännas huru vi af
oförstånd och vinningslystnad förgripit oss på
ett af landets å handelsbalansem mest tyngande
ämnen, hvilket icke kan annat än hafva en
högst menlig inverkan på exportens slutsiffra,
hvilken åter till väsentlig grad inverkar på
ett lands industri. Om, oatsedt allt annat
ondt, som en allmän skogssköfling har med sig,
vi endast fästa oss vid det materiela, huru
mycket verkligt påtagligt ondt åstadkommer
den icke? Då vi nu derom måste sara öfver.
tygade, torde det vara hvarje redlig foster-
landsväns skyldighet att efter förmåga med-
verka till att skydda landet och ett kommande
slägto mot det betryck och elände af mång-
faldig art, som en skogsförödelse i ett nordligt
land bar med sig; och torde skogs: och foster-
landsvännen till en stor del blifva tillfredsställd,
om den 8. k. Gotlandslagen af den 10 sep
tember 1869 finge en allmän tillämpning, och
på samma gång blef anbefaldt, att i alla rikets
skolor skogens vigt och värde samt dess verks
ning i naturens stora hushållning blefve det
uppväxande slägtet tydligen förelagda, så att