- 210
detta erkännande att hon endast velat gifva
horom en lexa, som hon skämtsamt slungade
emot honom just i det ögonblick, då han för
henne uppenbarat hela sin svaghet och skulle
velat aflägga en dyr ed på att hans kärlek
var besvarad — liknade en sjudande olja, öst
öfver lågorna. Han svor att redan denna natt
tvinga henne att tillstå sin kärlek, eller ock
— eller ock — Han ryste för de fasansfulla
bilder som hans fantasi framkallade.
Boslutet stod dock fast hos honom: antin-
gen skulle han vinna denna qvinna, eller ock
af henne utkräfva den grymmaste hämnd, som
någonsin en förrådd älskare kunnat upptänka,
När han återvände från korridoren till sina
rum, sammanträffade han olyckligtvis med
Erroll.
— Är det ni, Strath? Jag skulle gerna vilja
säga er något; kan jag få uppehålla er om-
kring tio minuter?
— Stig in!
Strathmore kände icke igen sin egen röst;
han skulle ha velat gifva ett år af sitt lif
för att i denna stund få vara allena.
Erroll följde honom emellertid in i rummet,
då han ju icke märkt någonting ovanligt hos
honom, ty Strathmores förmåga att beherrska
sig var snart sagdt oinskränkt, och Bertie,
som erhållit oroande underrättelser angående
en häst, som han trott vara i hög grad ut-
märkt, och på hvilken han, med anledning af
dess bebådade deltagande i en förestående