210 detta erkännande att hon endast velat gifva horom en lexa, som hon skämtsamt slungade emot honom just i det ögonblick, då han för henne uppenbarat hela sin svaghet och skulle velat aflägga en dyr ed på att hans kärlek var besvarad — liknade en sjudande olja, öst öfver lågorna. Han svor att redan denna natt tvinga henne att tillstå sin kärlek, eller ock — eller ock — Han ryste för de fasansfulla bilder som hans fantasi framkallade. Boslutet stod dock fast hos honom: antingen skulle han vinna denna qvinna, eller ock af henne utkräfva den grymmaste hämnd, som någonsin en förrådd älskare kunnat upptänka, När han återvände från korridoren till sina rum, sammanträffade han olyckligtvis med Erroll. — Är det ni, Strath? Jag skulle gerna vilja säga er något; kan jag få uppehålla er omkring tio minuter? — Stig in! Strathmore kände icke igen sin egen röst; han skulle ha velat gifva ett år af sitt lif för att i denna stund få vara allena. Erroll följde honom emellertid in i rummet, då han ju icke märkt någonting ovanligt hos honom, ty Strathmores förmåga att beherrska sig var snart sagdt oinskränkt, och Bertie, som erhållit oroande underrättelser angående en häst, som han trott vara i hög grad utmärkt, och på hvilken han, med anledning af dess bebådade deltagande i en förestående