kan tryggt förklara, att den ötverträffat
våra förväntningar. Renet drog, oaktadt lapparne
förklarade att den ej var en ar de bästa, utan
svårighet öfver 200 skålp. (en god dragren dra-
ger 300 skålp.), var sedig och lätt skökt sota en
gammal arbetshäst, spisade med begärlighet den
medförda mossan och lemnade, sedan denna ta-
git slut, slagtad ett ypperligt kött. Med fyratio
sådana dragdjur och Parry-ön till utgångspunkt
hade vi helt säkert kunnat hinna ganska långt,
äfven under sådana isförbållanden, som detta år
voro rådande norr om Nordostlandet.
. Afståndet från Mosselbay till Verlegenhook var,
inberäknadt den omväg vi gjort, nåra 2 svenska
mil. Denna väg hade vi tillryggalagt på första
dagen, oaktadt en 1,000 fot hög bergshöjd pas-
serades. Deremot behöfde jag, till följd af isens
Tuterst oländiga beskaffenhet, trenne dygn för att
:omma öfver Hinloopen Strait, som på det ställe,
der vi passerade detsamma, är minet tte svenska
mil bredt. Väderleken var i början gynnsam,
men redan andra dagen sänkte sig öfver Hinlöo-
pens mynning en tät isdimma, som omöjliggjorde
utväljandet af en för våra kälkar lämplig väg
emellan skrufisfälten. Denna dimma skingrade
sig dock snart för en ostlig och sydostlig Vind,
fom i stället förde med sig längs marken en
ström at yrsnö, bestående af fina, i solen glitt-
rande jsnålar, hvilken inom några minuter full-
komligt och spårlöst fyllde öfver qvarterdjupa hål
i snödritvorna. Öfra delen af himmelen blef vis-
serligen fullkomligt klar, så att ej allenast solen
utan Kiven talrika praktfolla vädersolar och sol-
gårdar, uppkomna genom solstrålarnes brytning
mot isnålarne, syntes. Deremot höljdes allt när-
mast horisonten i ett fullkomligt töcken. Flera
mil aflägsna höga bergstoppar visade sig med så
tydliga och skarpa konturer, att de tycktes ligga
helt nära, hvaremot nära isen eller marken be-
lägna föremål redan på nägra tusen stegs afstånd
antir.gen alldeles icke kunde urskiljas eller, då
vinden och yrenön något minskades, framskym-
tade ur snöslöjan som höga, snöhöljda bergsträc-
kor, skenbart vida längre bort belägna än de
flera mil aflägsna verk iga bergen vid Lomme-
och Treurenberg bay. Jag uppehåller mig nå-
got längre vid dessa omständigheter, emedan de
gåfvo anledning till den enda med förlust af men-
niskolif förenade olyckshändelse, expeditionen
har att inregistrera.
Då jag den 3:dje dagen efter vårt uppbrott
från Verlegenhook antog, att vi måste vara all-
deles nära andra stranden, som dock till följd
af dess ringa höjd och luftens beskaffenhet icke
kande ses ens från de högt upptornade ismassor,
som öfverallt omgåfvo oss, befallde jag vid mid-
dagsrasten två af lapparne att lediga (utan nå-
gon belastoing) framgå ett stycke längre för att
se, om vi ej vore så tätt intill land, att drit-
ved kunde erhållas för middagskokningen. De
återkommo snart, den ene med det besked,
art han sett land helt nära, den andre
med en vedbit från sjelfva stranden. Denne
fick nu jemte qvänen Christian befallning att
med den ena kälken gå till land efter ved. Af
missförstådt nit företogo sig dessutom 2:ne af
sjömännen, utan order af mig, att med den andra
kälken äfvenledes för vedhemtning aflägsna sig
från tältet, men utan att följa det af mig utsända
partiet eller att ens fråga om riktoingen. Den
ene märkte dock snart, att det bar åt galet båll,
och återvände derför, efter alt förgäfves hafva
uppmanat den andre, båtsmannen Saabb, till
detsamma, Denne, en duglig men envis ock för
religiöst grubbel benägen man, fortsatte detta
oaktadt. sin en gång började stråt och återkom
aldrig met. Änvu samma afton försökte jag och
h aflappatne att: följa spåren af Snabb och
den kälke han dragit med sig, men alla märken
i snön voro redan spårlöst igebyrda, och något
verksamt -letaade utom spåren medj Sj yrvädret
icke. Lika fruktlösa voro andra försök, som
gjordes-för hans igenfinnande under löppet af
de följande dagarne, försök, som i hög grad för-
svårades genom det under hsa denna tid rådande
yrvädret och våra ögor, ytterst angripna beskaf-
fenhet. Lappen Sonn t. ex. var så snöblind, att
han måste ledas, och många af oss andra voro
nära lika illa deran.
Denna olycksbändelse afbröt min färd vidate,
så att.jag.beklagligtvis nödgades afstå ffån min
föresats . att nedlägga en depot längre upp emot
Sjuöarne, Det var nemligen omöjligt att lemna
dessa trakter, innan allt hvad göras kunde för
Snabbs-återSanande blifvit gjordt och innan den
tid tilländalopit, inom hvilken en möjlighet före-
fanns för hans återkommande. Innan dess var
tiden. inne för -attsåsom -öfverenskommet var
sända manskap till mötes vid Verlegeahoök
Den 2 mej ditsändes sex man. Sjelf blef jag
med tre man dvar vid Schoalpoint; hvarest på
den Bfverenskomna tiden (den 5 mej) löjtnant
Palander inträffade jemte slädarne, bufvudpar-
tietg utrustning. m. m. Medaå Etörre delen al
maaskapet gick till fots längs med iskanten, hade
Palander för transporten af båtärne och provi-
anten kunnat begagnon en öppning, som under
de sista dagarnes låst bildat sig i isfältet, samt
derigenom lyckats undvika den skrufia, som så
länge uppehöll mitt parti, hvarigenom han på 17
timmar kuads passera Hinloopen Straits mynning.
Med löjtoant Palander följde det manskap, Jag
särat honom till mötes. Löjtnant v. Krusen-
stjerna hade deremot nödgats afstå från sin af-
eigt att i början medfölja expeditionen, hvarige-
nom en betydlig minskning uppkom i antalet af
de dagar, för vilka hufvudpartiet kunde föra
proviant med sig efter att hatva lemnat Sju-
öarne.
Slädpartiet var nu sammansatt som följer:
1. Hofvodpartiety bestående af löjtnant Pa-
lander, jag och 9 man (hvaribland jangman Å-
berg från. Gladan). Vi förde med öss en båt,
tält, nödig utrustning af kläder, sofattiraljer,
skjutgevär, instrumenter, medicin, -kokappara-
ter, talg till bränsle och slutligen proviant för
50 dagar. Utrustningen var lastad på två slädar,
som numera, efter de förändringar löjtnant Pa-
lander låtit verkställa, segerrikt bestodo alla de
svåra prof, för hvilka de voro utsatta under den
återstående delen af färden. a
2,. Btt parti, som endast skulle medfölja till
Sjudarne, för att om möjligt till dess underhålla
hufvudpartiet och medföra proviant till den de-
ot vi ernade nedlägga derstädes. Detta parti
Bertod, såsom förut nämdt är, af styrman Öhri-
stensop, två norrmän och tre lappar.
Vår normala tåg- och lefnadsordning under
slädfärden var följande: Tvenne timmar före
uppbrottet purrades kocken (en mindre angenäm
ost, som gick i tur mellan manskapet, så att
hår och en blott innehade den en dag i sender)
för att koka kaffe. Kokningen skedde, då till-
gång derpå fanns, med drifved, eljest med talg,
och måste i så fall, för besparings skull, oftast
anställas ini tältet, hvilket härvid snart fylldes
med ymnig sotrök, som meddelade dess innevå-
nare en svårutplånlig, femnavart hudfärg, till ut-
seendet ej olik folkslagens från Afrikas brän-
nande öknar. När kaffet var färdigt, tillkänna.
gafs detta med ljudelig röst af kocken, som straxt
derpå utdelade detsamma i lika lotter i rymliga
bleckmått, hvilka på en gång tjente till kaffe-
kopparöch sopptallrikar. I stället för kaffepan-
nan sattes nu en stekgryta, innehållande ll
skålp. pemmikan för hvar man, på elden. Dess-
utom utdelades om morgonen 25 ort bröd och
10 ort smör. Sedan maten var förtärd, bröto vi
upp. Efter 5 timmars gång, afbruten af 15 mi-
nuters rast hvar 11, timme, hölls en tinmes
middagsrast, hvarvid 25 ort bröd, ett stycke fläsk
MV
4 mtdaladae — TYsnnR fart