JW oo BA RAUNSRASPVI PÅ MYDVG UIDLEUv, lätt kunna uppväcka bekymmer och oro. fåsom en vida lämpligare utväg förordade de att ställen, om hvilkas falskhet eller oäkta ur sprung inga tvifvel kunna vara rådande, helt och hållet uteslutas från bibeln. Efter denna korta öfversigt af diskussionens beskaffenhot anteckna vi i hvad riktning de uppträdande talarne yttrade sig. Hr Ribbing, som öppnade debatten, gjorde först en del anmärkningar mot förekommande inkonseqvenser och otydligheter i sjelfva språkbehandlingen samt inlät sig sedermera på en kritik af öfversättningen af åtskilliga ställen, dem han ej fann rätt lyckliga. Ville äfven ha bort do texkritiska noterna, men bortgalls ringen af omtvistade bibelverser önskade han måtte ske med ytterst varsam hand, Han formulerade ett särskildt och omständligt förslag till beslut, innefattands hufvudsumman af hvad han anfört. Med denne talare instämde brr Sonden och Hammarskjöld. Hr Hultkrantz instämde äfven till en del i hvad hr Ribbing anfört, men yrkade derjemte, i afseende på andra momentet af skrifvelse förslaget i utlåtandet, bifall till sin jemte hr Ruus deremot afgifva reservation, gåehdv i den riktning, att öfversättniogen at Nya testamentet måtto få behandlas oberoende af full: bordandet af Gamla testamentets öfversättning, I denna senare åsigt förenade sig hrr Grenholm, Linder, Lindhult och Hamilton. Det bipiiska tungomålets talan fördes i främsca rommet af biskop Björck, som äfven attalat sina åsigtor I denna sak uti en utlåtandet bifogad reservation. Med honom in: stämde obetingadt hrr Holmquist och Olbers samt, ehuru med någon modifikation, äfven hr Beckman. Dessa talare ville äfven att vid ovissa läsarter den borde föredragas, som är i vår gamla bibelöfversättning följd, en åsigt, som hr Lindgren bomötte och bröt med anmärkningen, att då blefvo all textkritik absolut omöjlig. Hrr biskop Hultman och Liedholm påyrkade endast borttagandet af de textkritiska noterna, i. öfrigt instämmande med hvad mötots presterliga ledamöter hemställt. Denna hemställan understöddes dessutom obetingadt af hrr Sjöbring, Rundgren, Flensburg, Berg: stedt, Nilsson, Genberg, Carlson, Olsson Fallenius och Groth, Dessa talare framhöllo olämpligheten af att gifva skrifvelsen till k. m:t det innehåll, som hr Ribbing m. fl. deri ville inlägga, emedan detta skulle innebära ett åelvis nytt program för kommissionen och sålunda på sätt och vis omintetgöra större eller mindre delar af dess hittills verkställda ar. bete, med hvilket man ju i allmänhet hade stora skäl att vara belåten. De af bibelkommissionens medlemmar, hvilka äfven äro ledamöter af kyrkomötet, nemligen hrr Lindgren och Toren, lemnade de upplys: ningar, som den förda debatten påkallade. Den senare förklarade nu, som tillförne, att det ställe i Nya testamentet, som åberopats till stöd för treenighetsläran, nemligen der det talas om de tre vittnena, är falskt osh insmuggladt. Afven medgaf han att berättelsen om krigsknekten, som : stack ett spjut i sidan på den. korsfäste Kristus, äraf samma natur, Hr Lindgren upptog till besvarande bland andra anmärkningar äfven den, som af en ta lare gjorts mot öfversättningen af första Jos hannesbrefvets 5 kap. 20 v. I sammanhang dermed bemötte han äfven hvad af en celebritet, hr Victor Rydberg, uti en kritik af öfversättnivgen mot detta ställe blifvit anfördt, I denna kritik hade just i anledning af detta ställe de svåraste beskyllningar blifvit riktade mot bibelkommissionen, Saken inskränkte sig dock till ett tryckfel. Antiogen hade å tryckeriet vid korrigeringen eller vid sista korrekturläsningen orden hans son blifvit uteglömda. Talaron hade ock innan han reste till kyrkomötet upptäckt detta jemte några andra fel, an begagnade tillfället förklara, i anledning af omnämda kritik, att kommissionen icke vidkändes någon afsigt att af dogmatiska hänsyn vilja förvränga vare sig det ena eller andra bibelstället. Talaren upplyste äfven på före: kommen anlednivg att, om helsa förlänas kommissionens ledamöter, hela bibelöfversättnin gen skall kunna fallbordas inom tre år. i Slutligen må väl ock antecknas, att hr Warolm i berömmet öfver bibelkommissionen och dess arbete inlade en energisk protest mot tidningspressens sätt att uppträda i religiösa frågor. En del af denra press bade, enligt talarens förmenande, framställt i en alldeles falsk dager beskaffenhaten af bibelkommissio nens textkritik; tal. ansåg visserligen att detta berodde till en del på okunnighet, men det skedde äfven af vrångt sinne. I sammanhang med denna utgjutelse sökte tal. äfven förringa betydelsen af den upptäckta sinaitiska handskriften, och han påstod till och med att upptäckaren, -den bekante -Tisohendorf, fått så småningom återtaga hvad han till en början yttrat med afseende: på betydelsen af denna handskrift. Den sinaitiska handskriftens hufvudsakligaste värde, yttrade hr Warholm, består deri, att den är ett ytterligare vittne till de andra om do bibliska sanniogaines gudomliga ursprung. Mot denna inskränkta uppfatt: ning af denna handskrifts betydelse uppträdde hr Linder, som -erinrade att hon är den äldsta som vi! känna och deri ligger dess stora värde; Tischendorf hade icke heller återtagit något omdöme om dess betydelse och ej heller behöft göra ett sådant återtagande, ty han var vid upptäckten tillräckligt djupt inne i frågaa om den bibliska textkritiken att kunna genast inse den omätliga vigten af fyndet. Utan votering godkände kyrkomötet hvad i utlåtandet blifvit hemstäldt. Öfriga afgjorda ärenden. Utan diskussion godkändes vederbörande utskotts afstyrkande af motionerna om ändrad arbetsordning vid prestmöten och angående presterskapets befrielse från verldsliga bestyr satt tillstyrkandet af motionen angående religions och sedevård för frivilliga arbetare, anställde vid arbote utom deras hemvist. Kyrkolagsutskottet har, uti förliden lördag inkomna betänkanden nr 21 och 23—27, afstyrkt följande motioner, nemligen: af hr G. D. Björck väckt motion om den förändring i prestexamen, att, deror. skulle utsslutas allas, k. profana språk och vetenskaper; hr H. F. Hultmans motion angående nådig förklaring buruvida det stadgande