JW oo BA RAUNSRASPVI PÅ MYDVG UIDLEUv,
lätt kunna uppväcka bekymmer och oro. få-
som en vida lämpligare utväg förordade de att
ställen, om hvilkas falskhet eller oäkta ur
sprung inga tvifvel kunna vara rådande, helt
och hållet uteslutas från bibeln.
Efter denna korta öfversigt af diskussionens
beskaffenhot anteckna vi i hvad riktning de
uppträdande talarne yttrade sig.
Hr Ribbing, som öppnade debatten, gjorde
först en del anmärkningar mot förekommande
inkonseqvenser och otydligheter i sjelfva språk-
behandlingen samt inlät sig sedermera på en
kritik af öfversättningen af åtskilliga ställen,
dem han ej fann rätt lyckliga. Ville äfven
ha bort do texkritiska noterna, men bortgalls
ringen af omtvistade bibelverser önskade han
måtte ske med ytterst varsam hand, Han for-
mulerade ett särskildt och omständligt förslag
till beslut, innefattands hufvudsumman af hvad
han anfört. Med denne talare instämde brr
Sonden och Hammarskjöld.
Hr Hultkrantz instämde äfven till en del
i hvad hr Ribbing anfört, men yrkade derjemte,
i afseende på andra momentet af skrifvelse
förslaget i utlåtandet, bifall till sin jemte hr
Ruus deremot afgifva reservation, gåehdv i den
riktning, att öfversättniogen at Nya testa-
mentet måtto få behandlas oberoende af full:
bordandet af Gamla testamentets öfversätt-
ning, I denna senare åsigt förenade sig hrr
Grenholm, Linder, Lindhult och Hamilton.
Det bipiiska tungomålets talan fördes i
främsca rommet af biskop Björck, som äfven
attalat sina åsigtor I denna sak uti en utlå-
tandet bifogad reservation. Med honom in:
stämde obetingadt hrr Holmquist och Olbers
samt, ehuru med någon modifikation, äfven hr
Beckman. Dessa talare ville äfven att vid
ovissa läsarter den borde föredragas, som är i
vår gamla bibelöfversättning följd, en åsigt,
som hr Lindgren bomötte och bröt med an-
märkningen, att då blefvo all textkritik absolut
omöjlig.
Hrr biskop Hultman och Liedholm påyr-
kade endast borttagandet af de textkritiska
noterna, i. öfrigt instämmande med hvad mö-
tots presterliga ledamöter hemställt. Denna
hemställan understöddes dessutom obetingadt
af hrr Sjöbring, Rundgren, Flensburg, Berg:
stedt, Nilsson, Genberg, Carlson, Olsson Fal-
lenius och Groth, Dessa talare framhöllo
olämpligheten af att gifva skrifvelsen till k.
m:t det innehåll, som hr Ribbing m. fl. deri
ville inlägga, emedan detta skulle innebära ett
åelvis nytt program för kommissionen och så-
lunda på sätt och vis omintetgöra större eller
mindre delar af dess hittills verkställda ar.
bete, med hvilket man ju i allmänhet hade
stora skäl att vara belåten.
De af bibelkommissionens medlemmar, hvilka
äfven äro ledamöter af kyrkomötet, nemligen
hrr Lindgren och Toren, lemnade de upplys:
ningar, som den förda debatten påkallade. Den
senare förklarade nu, som tillförne, att det
ställe i Nya testamentet, som åberopats till
stöd för treenighetsläran, nemligen der det
talas om de tre vittnena, är falskt osh insmugg-
ladt. Afven medgaf han att berättelsen om
krigsknekten, som : stack ett spjut i sidan på
den. korsfäste Kristus, är- af samma natur,
Hr Lindgren upptog till besvarande bland
andra anmärkningar äfven den, som af en ta
lare gjorts mot öfversättningen af första Jos
hannesbrefvets 5 kap. 20 v. I sammanhang
dermed bemötte han äfven hvad af en cele-
britet, hr Victor Rydberg, uti en kritik af
öfversättnivgen mot detta ställe blifvit anfördt,
I denna kritik hade just i anledning af detta
ställe de svåraste beskyllningar blifvit riktade
mot bibelkommissionen, Saken inskränkte sig
dock till ett tryckfel. Antiogen hade å tryc-
keriet vid korrigeringen eller vid sista korrek-
turläsningen orden hans son blifvit uteglömda.
Talaron hade ock innan han reste till kyrko-
mötet upptäckt detta jemte några andra fel,
an begagnade tillfället förklara, i anledning
af omnämda kritik, att kommissionen icke vid-
kändes någon afsigt att af dogmatiska hänsyn
vilja förvränga vare sig det ena eller andra
bibelstället. Talaren upplyste äfven på före:
kommen anlednivg att, om helsa förlänas kom-
missionens ledamöter, hela bibelöfversättnin
gen skall kunna fallbordas inom tre år.
i Slutligen må väl ock antecknas, att hr War-
olm i berömmet öfver bibelkommissionen och
dess arbete inlade en energisk protest mot
tidningspressens sätt att uppträda i religiösa
frågor. En del af denra press bade, enligt
talarens förmenande, framställt i en alldeles
falsk dager beskaffenhaten af bibelkommissio
nens textkritik; tal. ansåg visserligen att detta
berodde till en del på okunnighet, men det
skedde äfven af vrångt sinne. I sammanhang
med denna utgjutelse sökte tal. äfven förringa
betydelsen af den upptäckta sinaitiska hand-
skriften, och han påstod till och med att upp-
täckaren, -den bekante -Tisohendorf, fått så
småningom återtaga hvad han till en början
yttrat med afseende: på betydelsen af denna
handskrift. Den sinaitiska handskriftens huf-
vudsakligaste värde, yttrade hr Warholm, be-
står deri, att den är ett ytterligare vittne till
de andra om do bibliska sanniogaines gudom-
liga ursprung. Mot denna inskränkta uppfatt:
ning af denna handskrifts betydelse upp-
trädde hr Linder, som -erinrade att hon är
den äldsta som vi! känna och deri ligger dess
stora värde; Tischendorf hade icke heller
återtagit något omdöme om dess betydelse och
ej heller behöft göra ett sådant återtagande,
ty han var vid upptäckten tillräckligt djupt
inne i frågaa om den bibliska textkritiken att
kunna genast inse den omätliga vigten af fyndet.
Utan votering godkände kyrkomötet hvad
i utlåtandet blifvit hemstäldt.
Öfriga afgjorda ärenden.
Utan diskussion godkändes vederbörande ut-
skotts afstyrkande af motionerna om ändrad
arbetsordning vid prestmöten och angående
presterskapets befrielse från verldsliga bestyr
satt tillstyrkandet af motionen angående reli-
gions och sedevård för frivilliga arbetare, an-
ställde vid arbote utom deras hemvist.
Kyrkolagsutskottet har, uti förliden lördag in-
komna betänkanden nr 21 och 23—27, afstyrkt
följande motioner, nemligen: af hr G. D. Björck
väckt motion om den förändring i prestexamen,
att, deror. skulle utsslutas allas, k. profana språk
och vetenskaper; hr H. F. Hultmans motion an-
gående nådig förklaring buruvida det stadgande