Lotsningen i Öresund. Med fägnad hafva vi funnit, att jomväl danska tidningar nu erkänna, att allt ej varit och är bestäldt som sig bör med lotsningen i Öresund. 8e här hvad danska Dagbladet yttrar i frågan: Huru man än uppfattar den nyligen så häftigt omtvistade lotsfrågan, var man dock från alla sidor enig om en punkt, att nemligen det behöfdes mera dritt och företagsam: het — hos våra danska lotsar. Man gladde sig öfver att dessa monopoliserade vägledare genom farvattnets dolda faror icke längre nöjde sig med att makligt röka sin pipa i vaktstugan vid stationen, till dess ett fartyg närmade sig och begärde bjelp af dem, utan nu, drifna af konkurrensen, gingo ut och uppsökte sina kunder, kommo dem till mötes med bjelpen och öfverhufvud togo saken från en mera affärsmässig sida. Man trodde sig kunna antaga att denna frukt af lotskriget skulle fortfara äfven efter det tvisten blifvit afgjord, och man räknade på att den nu reglerade svenska konkurrensen skulle vara stark nog att hålla våra egna lotsar vakna och driftiga. Det gör oss ondt att nödgas uttala, att detta hopp hitintills blifvit gäckadt. Den första följden af den under den 14 augusti unders tecknade dansk-svenska deklarationen, genom hvilken hufvadpassagen genom Drogden förbehölls de danska lotsarne, har varit, att desse, efter hvad som blifvit oss berättadt, återvändt till den gamla slentrianen. Hela sommaren har man dagligen kunnat so en af de snabbseglande helsingörska lotsbåtarno kryssa i farvattnet mellan Kullen och Kronborg, prejande de ankommande fartygen och ifrig efter att komma de svenske medtäflarne i förväg. Men från den 14 augusti är denna helsingörska, lotsbåt försvunnen, man ser icke längre dess segel med den röda strimman, och de norrifrån kommande fartygen hissa förgäfves lotsflagg på topp. Det är icke många dagar sedan en liten flotta kom från Kattegat ned förbi Kullen, icke mindre än sex af fartygen hade lotsflagg uppe, men det fans inga danska lotgar som kunde hörsamma kallelsen. Helsingörs lotsar äro visserligen icke törpligtade att ligga längro ut än vid Lappegrundets tunna, men det är just hvad vi hafva att anmärka mot dem, att knappt har deras rätt blifvit dem tillförsäkrad, förrän de strax nöja sig med att göra precist det, hvartill de äro förpligtade, medan de under hela det sista året, då de hade en rival vid sidan praktiskt visade att det kan göras ännu mycket mera för sjöfarteps underlättande och beqvämlighet. Tidningen uppfordrar derefter dels lotsarne i Sundet att vakta sig att förspilla den sympati, som nyss hulpit dem att häfda deras rätt, dels också de högsta lotsautoriteterna att taga sig an saken och tillhålla lotsarne att ej spara sig alltför mycket, eller, om det visar sig af nöden, förändra deras instruktioner.