stade jägarne icke alltför mycken möda på
dem; större delen af tiden tillbragte de unga
herrarne liggande under träden och drickande
iskall champagne, som jemte några andra för-
friskningar fördes till dem vid tu-tiden af
betjeningen. Detta sätt att fördrifva tiden
på en varm sommardag kunde för personer,
som voro beqvämliga af sig, icke gerna vara
oangenämt. Också tycktes de finna sig ganska
väl, medan de rökande hvilade i gröngräset
vid hundarnes sida.
— Hvart tusan tog Erroll vägen? frågade
Phil Danvers, när klockan å White Ladies,
söm redan ringde sju, lät höra sig på afstånd,
påminnande dem om, att det nu var tid till
att tänka på dinern.
-— Vid Göörge! det vet jag icke, sade
Strathmore. Jag har ej sett honom på en
hel timme. Kanske han fortsatt kaninjag-
ten... Han har säkerligen aflägsnat sig från
osg i akt och mening att uträtta något stor-
verK, medan vi öfverlemnade oss åt overk-
samhetens behag.
— Det är lätt att gå vilse i era skogar,
min käre Strathmore, sade Langton. Jag har
aldrig annorstädes sett träden växa så tätt,
och här finnes, såvidt jag kunnat märkå, inga
vägar eller gångstigar. Ni måtte ej bröka
sälja timmer?
— Bälja timmer? Nej, visst icke. Tror ni
då, att White Ladies skogar äro till för att
lemna byggnadsmaterial? ... Men jsg kan icke