som mången sfundades Strathmore. Det hade
tillfallit honom efter hans morfar, som, eme-
dan han saknade manliga arfviogar, testamen-
terat det åt honom, med vilkor att han skulle
antaga hans namn. Strathmore hade mycken
likhet med sin mors slägtingar, han var hen-
nes afbild och hade ej heller dragit i betän-
kande att antaga hennes namn. Hvarken i
hans utseende eller i hans karakter fanns nå-
got som påminde om de fredliga, tröga, väl-
lustiga herrarne Castlemere med deras sach-
giska humor och sachsiska flegmsa; utan han
bråddes i alla afseenden på Strathmoreska
ätten, dessa artiga, tystlåtna normander, som
så lätt fattades af passionen, som hatade så
oförsonligt, som hämnades så grymt, som voro
så sons att förlåta och så despotiska mot dem
de älskade.
Andra känna icke, vi känna icke sjelfva
allt hvad som ligger gömdt hos oss, intilldess
att fröen till det goda eller onda, som länge
förefunnits i vår själ, men varit dolda för alla,
hunnit gro och bära frukt i handling. Om
Strathmore, hvars ansigte var så likt deras,
hvilka före honom herrskat på White Ladies,
äfven hade samma själsanlag son de, så hade
emellertid under hans föregåsnde lif just in-
ga händelser eller förhållanden inträffat, som
varit egnade att att utveckla de slumrande
anlagen. De mörkare karaktersdragen hade
måhända småningom försvunnit med de mör-
kare tiderna, likasom harnesket blifvit bort-