artadt uppslag 1 denna väg ser man redan. Mellat Vittinge och Ileby stationer finnes en särdeles naturskön plats på en mellan två små sjöar utskjutande udde, en verkligt idyllisk fläck, som hastigt blifvit indragen i en brusande hvirfvel af mensklig verksamhet. På nämda plats her af ålder legat, undangömdt och aflägse från ortens stråkvägar, ett under Molnebo bruk lydande torp, för hvilket torparen utgjort en eller två dagar i veckan. Torpets namn, .häntydande på någon familjtilldragelse å herrgården, är Morgongåfvan. Från och med bestämmandet af Norra stambanans riktning och Molneboverkens öfvertagande af ett tyskt bolag uppgick en ny tid för Morgongåfvan, som ru är ämnad att bli en stor plats. Till sitt yttre angenäma arbetarebostäder i stor skala äro der uppförda, ett hotell finnes der, en privat jernväg förenar Molnebo bruk med det forna torpet, stora verkstadsbyggnader växa der dagligen under händerna på 150 å 160 murare och timmermän och sex kolossala ångpannor ha blifvit dit transporterade prjernväg och ligga nu, jemte massor af kuggbjul, maskintrissor och annat gjutgods; och vänta på användning. Statsbanan stryker fram utanför knutarne på de blifvande verkstäderna — fyra ugnar för tillverkning af besgemerstål samt andra jernförädlingsverk — och ett stationshus är der, genom sent beslut af byggnadsstyrelsen, under uppförande. Den skala, efter hvilxen de rya anlöggningarna blifvit tilltegna,: antyder, att landet vid Morgongåfvan får ett af sisa förnämsta industriela etablissementer på jernförädlingens område. Samtidigt pågår utvidgning af de omrring 12 mil derifrån belägna gamla Molneboverken, hvilka, såsom här ofvan mnämdes, blifvit medelst en jernväg satta i förbindelse med statsbanan. Ju längre man, enligt den Sparreska kartan, kommer in i vildmarken, desto angenämare ter sig verkligheten. Heby station ligger i en mycket tätt bebygd, väl odlad och vacker ort och är redan nu centralpunkten för en ej obatydlig affärsverksamhet. Så har grosshandlaren Claös Wikström här en ganska ansenlig och väl försedd brädgård, jemte ångsåg, som kommer att ej oväsentligt öka denna banas trafik, hvartill det här mycket bördiga trafikområdet utan tvifvel äfven skall lemna ett rikligt bidrag. Från Heby fortgår vägen likaledes på en jemnlöpande slätt, afbruten af en och annan skogspark och i öfrigt af samma karakter som trakten kring Heby station, ände fram till staden på silfvergrund. Sola, som hittills varit hufvudorten för varubytet mellan Norrland och landets mellersta och södra provinser, skall genom jernvägen naturligtvis förlora denna gin egenskap. I vissa fall har det nog sina fördelar att sitta så der i mellanhand, isynnerhet om man förstår att sköta sina kort, men hvad Sala i nu antydda fall förlorar vinner det mångdubbelt i andra afseenden genom att ha blifvit satt i direkt förbindelse med landets stora jernvägssystem, och Norra stampanan skall för den lilla täcka bergslagsstaden, som hittills haft sin största märkvärdighet i det silfverfyndiga kalkberg, hvarpå han hvilar, helt visst bli en rikt guldförande åder, i verkligt värde långt öfverstigande silfverberget. Köpmännen i Sala, som hafva öppen blick för de fördelar jernvägen skall medföra, hafva ock gjort sig beredda att utveckla sin verksamhet i de riktningar, hvilka utstakas af de ändrade förhållandena. Det är mer än sannolikt, att Sala inom kort, förutsatt stt en sund och vakgsam affärsverksamhet der verkligen blir bofast, skall förvandla sig till en af hufyudorterna för den svenska spanmålsmarknaden. Det fördelaktiga läget nära centrum af en stor och mycket späånmålsproducerande ort, hvars förmåga i detta fall utan större möda och kostnad skall kunna fördubblas, och å andra sidan — så snart Norra stambanans fortsättning till Dalelfven blir färdig, hvilket ej kan dröja länge, enär den redan nu är skenlagd och befaren med gruståg ända till Brovallen,