tiongört, Beskttningen bestod af två styrmän, en kock (steward) samt nio matroser. Af dessa voro kocken och en matros norrmän, och dessutom var en svensk, en finne och on dansk. : Redan första dagen fiogo de erfara att de icke hade något godt att vänta och behandlingen blef dagligen allt värre. Kaptenen och försto styrmannen voro brutala och känslolösa och andre styrmannen var en verklig tiger, som syntes ha sin glädje af andras lidanden, Hot och slag med koffernaglar af jern hörde till dagordningen, äfven utan att den ringaste anledning fanns för ett sådant beteende. Några af de ameri kanska matroserna fingo vinkar om att de sjelfva skulle råka illa ut om de försökte att lägga sig emellan. På detta sätt blef det möjligt att få till stånd ett fullkomligt tyranni ombord, och skandinaverna, med undantag af kocken, fingo isynnerhet vidkännas alla dettas fasor, Jämmerskri kunde höras natt och dag och blodet flöt i strömmar. Både den svenske och den finske matrosen fingo sina näsor sönderslagna af den råe andre styrmannen, och en skotte dog ombord i följd af den misshandel han undergått. Men kanske ännu större lidanden måste den norske matrosen Syvert Nilsen från Mosby vid Ohristiansand utstå, Han var okunnig i språket och icke heller särdeles duglig i sitt arbete, hvilket allt framkallade ett verkligt raseri hos de befallande. På otaliga sätt yttrade sig detta. Håren måste resa sig på ens hufvud då man hör hvad han hade att utstå Maten var åt alla dålig och otillräcklig, men allra seårast var det naturligtvis i detta fall för Nilsen, hvars krafter efter en tid så aftogo, att han icke vidare förmådde arbeta. Då befallde kaptenen att ban icke skulle få någon mat, om han icke sjelf gick till kabyssen och hemtade den. Ofta mäktade han icke göra detta, och om icke den norske kocken i hemlighet bi sprungit honom något, skulle han ha dött ombord af huvger och misshandel. Svårast blef han behandlad, då skeppet i januari 1873 kom under Cap Horn. Han blef der, hvarest det snöade och haglade, afklädd alldeles naken på däcket och gnodd med segelduk och aska, så att han skälfde såsom i den häftigaste frossfeber. En annan gång blef han tvingad att i flora timmar marschera fram och tillbaka på däcket med ett gevär, oaktadt han af mattighet sjönk på knoä och hans lungor redan blifvit hårdt angripna, Två gånger fast: bands han under waterstagen för att skrapa rosten af kettingarne, och den ena gången in träffade detta under ett fruktansvärdt väder vid Cap Horn, så att skeppet oupphörligt sänkte honom i det kalla vattnet, hvarvid han löpte stundlig fara att qväfvas. Denna ställning måste han inneha i två timmars tid, och när han slutligen blef återintagen på fartygets däck, förklarade han att han beslutit om några minuter afskära det tåg som uppehöll honom och störta sig i hafvet, ty så gräsligt var hans lidande. Först den 15 april kom skeppet, som hade kollast, till Acapulco. Läkaren förklarade här att Nilsen icke kunde lefva öfver två månader, emedan hans lungor voro förtärda. Kaptenen ansåg det derför klokast att afmönstra andre styrmannen, hvilken utfört den värsta miss handlingen. Han medföljde då en åugbåt hit och tog genast byra på ett skepp som gick härifrån till Liverpool. I Acapuleo afmön strade kaptenen ätven den svenske matrosen, hvilkens näsa blifvit så illa sönderslagen, att han, som varit en vacker ung man, nu var alldeles oigenkänlig, Skräckväldet ombord hade betagit. besättningen både kraft och mod och gjort den likgiltig för allt. Kaptenen och styrmannen syntes ha varit öfvertygade om att få kasta Syvert Nilsen öfverbord innan sköppot kom fram till San Francisco och behandlade honom derefter. Han kom dock med lifvet bit tillsammans med de andra den 15 juoi i år och blef genast förd till sjukhuse der han den 23 juni om morgonen utandades sin sista suck i följd af den undergångna misshandlingen. Ett par dagar förut gick kocken och berättade för norska konsuln huru Nilsen och de andra blitvit behandlade ombord, hvilket hade till följd att en mrösteringsorder utfärdades mot kaptenen, styrmannen och dem af besättniogen, hvilka kunde påträffas. Dessa senare skulle uppträda som vittnen. Konsuln och den skandinaviska förevingens president vidtalade en af stadens förnämsta advokater och ransakniogen har redan börjat. Denskall dock tvitvelsutan icke kunna på lång tid afslutas, enär andre styrmannon måste hemitas från Liverpöol. Vittnena måste under hela tiden sitta arresterade, men få dock i ersättniog 1 dollar (omkring 4 rdr) pr dag och åtnjuta naturligts vig en hygglig behandling, Man hoppas att lagens hela stränghet kommer att tillämpas på de brottslige; men någon säkerhet i detta fall har man icke, emedan rättskipningen i Amerika lomnar åtskilligt öfrigt att önska, Jag har sett flera exempel på att förbrytare slupt pit undan, när de haft större penniagsummor till sitt förfogande, och man kan just icke säga att det i Amerika rådande jurysystemet lemvar någon större trygghet för att lag och rätt alltid komma till heder. Det skulle glädja mig om denna i alla delar sannfärdiga berättelse kunde bli tillnågot gagn för Våra norska sjömän och lära dem att det, i fall man icke är hemma i engelskan samt daglig i sitt arbete, är mycket betänkligt för dem att taga hyra för längre resa på amerikanska fartyg. Att man dessutom genom att låta förbyra sig genom en runnoare utsätter sig för att komma tillsammans med det värsta utr skum bland sjöfolk är ock väl kändt, Nyttjen derför all möjlig försigtighet och liton icke på allehanda lysande förespoeglingar, så skolen I både undgå mycket elände och bespara edra kära i hemmet stor sorg och oro! Tltvrikac-flyheter