Te
ingifvelser; men vi frukta att det som varit
sällsynt snart börjar blifva något alldagligt,
ty tidsanden yrkar derpå, att qvirnan ryc-
kos från hennes hufvudsskliga bestämmelse,
såsom familjens pjäl, till ett kifvande med
männen om brödet i statens tjenst. Tyvärr
komma många qvinnor att under denna sin
publika verksamhet förlora sin qvinlighet och
blifva håräbjertade enstöringar, som på intet
vis intressera gig för menniskoslägtets föräd-
ling. — Men vi få hoppar, att Gud leder allt
till en god utgång, ty qvinnans fodran på en
utvidgad verksamhet är rättvis; frågan är blott,
huru saken skall ordnas så att ej den sista
villan blir värre än den första.
Slut