ing oerhördt. Och likväl har Maris Grin-
er med sällskap gjort detta å Hasselbac-
ren. Det är ej första gången hans mej:t
Davidson visat gig innehafva Davidsharpan.
Det är ej heller endast nyfikenhet, som för-
yrsakar denma folkvandtrivg, om vi så få
uttrycka oss, till Hasselbacken hvarje qväll,
Det ligger någonting egendomligt, någon-
ting trolskt i denna damqvartetts uppträ-
dande, som den moriska paviljongen icke
bidrager att förminska. Man vet ej hvad
det är för en kraft som oemotståndligt dra-
ger en in i en verld af idel toner, der både
Hasselbacker, Djurgården och allt hvad man
förut drömt om så småningom försvinner
när denna orkester börjar. Man befinner
sig liksom stående på en strand, från hvil-
ken man-hör på vågorna blå elfvornas mu-
sik; man tycker sig liksom vara i Olympen
och hörer de nio musernas strängaspel ljuda.
(Orkertern består af nio damer.) Dessa
konusgsmilda toner, denna tekniska konst-
närlighet, denna själfullhet, som lik en helig
ande sväfvar öfver allt, gör att vi alla, buru
blaserade vi än äro i musikaliskt hänseende,
med nyfikenhet, med förvåning, med förtjus-
ning åhöra damorkestern å Hasselbacken.
I lagom tid öppnade k. teatern sina por-
tar; vi började verkligen att vämjas vid den
lösa mat som serverats än på Djurgården,
än inne i staden och än i Humlegården.
Att de respektive kockarno gjort mycket
väsen af sig, må man ej förtänka dem; men
det ligger kanske en fin ironi uti att kungl.
teaterns första dramatiska inbjudning var
Shakspeares: SMycket väsen för ingenting.
Apropos dramatisk konst, måste vi fram-
draga en scen ur det högromantiska skåde-
speldt Klostret Castrot, hvilket Mindre
teaterns skådespslarsällskap för några da-
gar sedan uppförde.
Det var den scenen, när de italienska sol-
daterna i klostret skulle draga upp en korg
med vinbuteljer genom fönstret.
På detatt allt skälle gå riktigt gesc whindt,
började goldaterna att ropa, under det att
de langade upp korgen, liksom arbetarne vid
hamnarne nu för tiden:
All right, all right, all right!
Italienska soldater i trettonde århundra-
det ropande all right, det passar ofantligt
bra i stycke! —r