-— 42 —
mors olycka, dock utan att skildra den med
verklighetens bjerta färger.
Hans svar kom från Chemnitz i Sachsen,
dit ett anbud om engagement för några da-
gar sedan kallat honom.
Jag teckade Gud att mitt ambulatoriska hem
derigenom kommit mig betydligt närmare.
Hvad skulle jag göra annat-än taga min
vansinniga mor med dit? :
Våra tillgångar voro för knappa för att
kunna underhålla henne på ett hospital och
dessutom trodde jag det vara min barnsliga
pligt att icke skilja mig från henne, så län-
ge hennes tillstånd ej gjorde det till en nöd-
vändighot.
Jag gjorde resan med den vansinniga, som
jag lät föra i en tillsluten vagn under bevak-
ning af två starka personer, från Berlin till
Chemnitz på en tid då jernvägar ej funnos.
Det var en farlig och förskräcklig resa, men
hoppet att shart åter få omfamna de mina
gjorde allt lätt för mig att bära.
Mina båda små barn fann jsg sittande en-
samme och gråtande i den ännu nästan omöb-
lerade bostaden. Den nyantagna tjenstflickan
hade gått ifråa dem och min man var på re-
petition.
Nu började en förfärlig tid för oss, som
blott tålamod och pligtkänsla kunde bjelpa
oss att fördraga
Innan jag hunnit låta göra min mor ett
slegs tvångsstol hade hon två gåsger under