-— 483
sina anfall öfverfallit mina barn och hade ve-
lat strypa de arma små. : Endest med möda
kunde men rycka hennes: offer ifrån benne.
Hon igenkände mig: blott en gång under de
tre månader hon tillbringade som vansinnig
hos oss. Detvar kort före hennes död. Hon
fick sleg för fjerde gången och det förlamade
genast bennes tunga.
En gång återvann hon talförmågan och det-
ta ögonblick tyckes äfven vara ett af hennes
rediga, CMalvinaX sade hon, Sjag tackar dig!
Hon fattade min hand öch såg på mig med
en blick, som tycktes tillkännagifva det kla.
raste medvetande om hennes tillstånd.
Några ögonblick derefter dog hon i mins
armar,
Hon hvilar i Chemnitz kyrkogård och jeg
har låtit uppresa ett enkelt kors öfver henne.
Nu tycktes alla olyckor på en en gång vils
ja komma öfver oss.
Min mans röst hade lidit mycket genom en
lingre sjukdom; vi tillbragte flera år hos små,
rasande sällskaper i Preussen och våra oms
ständigheter blefvo alltmera tryckande.
Jag fick ett tredje bars, men måste vid
den tid då det skådade dagsljuset ånyo skils
ja mig från min man, som hade fått engage-
ment hos ett annat sällskap och måste resg
till sin nya bestämmelseort.
Han skickade mig och mina barn silt hvad
han kunde umbära; jag vet att han led nöd
för att föda oss och likväl räckte det icke