-—-— 4 —
Då jag började min tesaterbana, tillbringade
äfven jag en tid vid ett resande sällskap och
lärde der känna en skådespelerska, som från
första ögonblicket ingaf mig den afgjordaste
motvilja. Hon var icke mera ung, men för
ingen del gammal, hon var icke mera skön;
hon uppträdde nästan aldrig annat än som
statist, derför att ingen gerna såg henne på
scenen; någon orsak till rivalitet oss emellan
förefanns således ej, men likväl gick jag all-
tid ur vägen för henne. Jag visste icke hvar-
för hennes frivolitet sårade mig mer än de
andras, hvarför hennes hån öfver våra teater-
förhållanden, hennes spott och spe öfver våra
toaletter, som då för tiden för ingen del
voro briljanta, förekom mig mer skärande än
alla de andra kamraternas, trots det att deras
sarkasmer just ej utmärkte sig för någon syn-
netlig grad af finhet.
Slutligen, då jag en längre tid varit till:
sammans med henne vid samma sällskap, fick
jag det klart för mig. Hon förnekade den
höga grad af bildning, som hon i jemförelse
med 0ss egde, och antog ett frivolt och
spotskt sätt, derför att hon föraktade oss öf-
riga skådespelare och skådespelerskor,
En morgon, då jag kom upp på repetitionen,
fann jag den hårda, hånande frun i tårar.
Hon ropade mot mig: Barn, barn, fly för Guds
skull från teatern: Du finner der ej annat än
elände förnedring och. lågheter:
Hon var utom pig.