-—-— 4 — Då jag började min tesaterbana, tillbringade äfven jag en tid vid ett resande sällskap och lärde der känna en skådespelerska, som från första ögonblicket ingaf mig den afgjordaste motvilja. Hon var icke mera ung, men för ingen del gammal, hon var icke mera skön; hon uppträdde nästan aldrig annat än som statist, derför att ingen gerna såg henne på scenen; någon orsak till rivalitet oss emellan förefanns således ej, men likväl gick jag alltid ur vägen för henne. Jag visste icke hvarför hennes frivolitet sårade mig mer än de andras, hvarför hennes hån öfver våra teaterförhållanden, hennes spott och spe öfver våra toaletter, som då för tiden för ingen del voro briljanta, förekom mig mer skärande än alla de andra kamraternas, trots det att deras sarkasmer just ej utmärkte sig för någon synnetlig grad af finhet. Slutligen, då jag en längre tid varit till: sammans med henne vid samma sällskap, fick jag det klart för mig. Hon förnekade den höga grad af bildning, som hon i jemförelse med 0ss egde, och antog ett frivolt och spotskt sätt, derför att hon föraktade oss öfriga skådespelare och skådespelerskor, En morgon, då jag kom upp på repetitionen, fann jag den hårda, hånande frun i tårar. Hon ropade mot mig: Barn, barn, fly för Guds skull från teatern: Du finner der ej annat än elände förnedring och. lågheter: Hon var utom pig.