Aftonbladets ultimatum till tron-
följaren af Tyskland.
För närvarande hafva fredsvännerna att
glädja sig åt, att ett fredligt förhållande
råder mellan Europas alla nationer, och, om
man undantager det olyckliga Spanien, der
en furste på en väg-genom mord och brand
söker stiga upp till tronen för att der-
ifrån, naturligtvis med CGuds nåde, lyck-
liggöra dem af folket, hvilka undgått den
tvåfaldiga döden att skjutas ned eller brän-
nas upp, och der ett parti af fantaster
lika brottsligt och lika vansinnigt söker störa
grundläggningsarbetet för en ny och friare
statsförfattning — om man undantager det
olyckliga Spanien, säga vi, finnes icke hel-
ler något land i Europa som företer sådana
inre stridigheter, att dessa icke kunna, om
litet god vilja finnes å ömse sidor, utjemnas
utan alla våldsamma medel.
Låta vi våra blickar flyga utom gränserna
af den verldsdel vi bebo, så möter oss öfver
hufvud taget samma fredliga anblick. Så
vidt vi nemligen kunna för tillfället erinra
oss, pågår denlegaliserade menniskoslagten —
kriget — endast på ett par ställen, nemligen å
Sumatra mellan den nederländsk-indiska re-
geringen och malajstaten Atchin samt nå-
gonstädes å Afrikas vestkust.
Detta jemförelsevis fredliga tillstånd bland
folken är naturligtvis en orsak till sann
glädje för alla dem, hvilka med själ och
hjerta omfattat och uppställt sårom en re-
gel för lifvet och såsom ettaf lifvets stora
mål: frid på jorden.
Men alla äro ej fredsvänner. Menniskor
finnas, hvilka icke kunna ha lugnt sinne i lug-
net, utan på allvar predika den läran, att
ständig fred är detsamma som slutlig -för-
soffning, men att ett krig är för fosterlands-
känsla och nationalanda ett nya födelsens
bad, hvarur de framgå stärkta, föryngrade
och mer lifskraftiga än förr. Anära åter
äro så funtade — antingen af naturen eller
genem besynnerliga fastrotade föreställnin-.