NN AA -
Sedan hon hunnit lugna sig något, flck jag
veta att direktören, öfver hvilken vi med skäl
hade många orsaker till klagan, hade befallt
den mycket sjukliga frun att uppträda i sol-
datkläder på scenen och att under -en vecka
dagligen deltsga i repetitionen på den i styc-
ket förekommande exercisen. O, Gud!4 ut-
ropade hon vridande händerna. SOm jag icke
måste sörja för mina barn och om det icke
vore en synd mot min gode verksamme man,
hade jag längesedan gjort slut på mitt usla
lif! O, kära barn4 fortfor hon vänd till mig,
Com detta sjöngs ej för mig vid min vagga.
Hvem skulle väl vågat förutsäga den unga
fröken ven Langelånd ett sådant ödelX
Vi blefvo afbrutna. Hennes man kom. Han
var en af de der afsigkomne tenorerna, om
hvilka jag förut talat, men en god make och
far. Han tycktes vara djupt gripen och be-
slöt att genast gå till direktören och bokla-
ga Big.
Den olyckliga ville ej tillåta det. SHurul
utropade hon. SVill du sätta vårt engage-
ment på spel? Betänk dock att vi äro midt i
vintern och det är knappt en månad, som bar-
nen varit i en ordentlig skola — nej, nej jag
föddes för att lida och jag skall hålla ut, jag
skall hålla ut!
Och hon höll ut. Hon deltog i de många
exercis-repetitionerna, hvartill vi för ett dåligt
styckes skull voro dömda, ja hon återvann
inom kort sin munterhet, som vanligen yttra-