Patti-konserten. (Tisdagen.) Den frejdade konsertsångerska, som gifvit dessa artistproduktioner sitt namn, motsvarade ock, ur modern synpunkt betraktad — någon annan förekom icke —L till alla delar Bitt verldsrykte såväl som de sympatier hon vid sitt förra besök i Stockholm förvärfvat sig. Känslans värma, passionens glöd, får man ej söka här, men väl mötes man af den strålande lustre, den välglättade elegans, det utsökta doft, som bilda de utmärkande dragen hos en talang, hvilken genom en fulländad skola gjort sig konstens teknik underdånig och tillegnat sig det superlativa uttrycket af denna afslipade, förfinade sinlighet, som utgör hufvudpointen hos den moderna italienska ocb franska musiken. Carlotta Pattis stämma (hög sopran) är berömd för sin klangfulla och rena timbre, sin utomordentliga smidighet, sitt omfång. En särskild märkvärdighet hos detta organ är dess sonoritet i mezza voce, i pianissimo der vanliga röster oftast blifva torra och klanglösa. Denna naturliga effekt underlåter sångerskan också icke att illustrera med den mångfald af fina schatteringar, hvilken, anbragt med så fulländad smak och takt, framkallar detta lifliga färgspel, som karakteriserar det moderna föredraget. Höjden hos denna stämma är en specialitet, märkvärdig för den lätthet, hvarmed tonen angifves. Uti den glänsande vokalisen spelar isycnerhet staccatot en hufvudrol; dessa klara och perlande toner angifvas i det snabba tidmåttet lika jomnt och exakt som på pianot; också är hon icke njugg dermed. Hennes mezzo-legato är äfven af den vackraste verkan. Öfriga effektfulla konststycken äro hennes drill (dock ej alltid fullt ren), mezza di voce, m, m, Sångerskans inträdesnummer var en bekant scen ur Lucia, dernäst SskuggvalsenX ur Dinorah, sjungen med högst pikant deklamation och frasering, samt slutligen den berömda bourbonnaisen (skrattvisan) ur Au-. bers Manon Lescaut, som i tvenne kupletter : förtäljer ett tragikomiskt äfventyr. Berättarinnar tar saken från dess gladaste sida och afbryter sin historia genom täta Xeclats de rireX, än i snabb skalform, än i isolerade toner, men alltid lika naturligt som roligt. Beundransvärdast är dock att sångerskan, oaktadt tusenfaldigt upprepande, sjelf ännu förmår bibehålla (eller fingera) den lifliga illusion, som hon förstår väcka hos åhöraren. Pianisten, ht Theodore Ritter, var förut föga känd härstädes, men skall göra epok i vårt musiklif på den grund att han är en talang af första rangen, och sådana gifvas ej många, oaktadt ätminstöne ena hälften af vårt slägte snart nog lärer komma att bestå af pianister. En ofantlig färdighet är numera ej så sällsynt, den ofelbara precisionen redan något mera, men allra mest FEST SS IE AR RO SE