Patti-konserten.
(Tisdagen.)
Den frejdade konsertsångerska, som gifvit
dessa artistproduktioner sitt namn, motsva-
rade ock, ur modern synpunkt betraktad —
någon annan förekom icke —L till alla delar
Bitt verldsrykte såväl som de sympatier hon
vid sitt förra besök i Stockholm förvärfvat
sig. Känslans värma, passionens glöd, får
man ej söka här, men väl mötes man af den
strålande lustre, den välglättade elegans, det
utsökta doft, som bilda de utmärkande dra-
gen hos en talang, hvilken genom en full-
ändad skola gjort sig konstens teknik un-
derdånig och tillegnat sig det superlativa
uttrycket af denna afslipade, förfinade sin-
lighet, som utgör hufvudpointen hos den mo-
derna italienska ocb franska musiken.
Carlotta Pattis stämma (hög sopran) är
berömd för sin klangfulla och rena timbre,
sin utomordentliga smidighet, sitt omfång.
En särskild märkvärdighet hos detta organ
är dess sonoritet i mezza voce, i pianissimo
der vanliga röster oftast blifva torra och
klanglösa. Denna naturliga effekt underlå-
ter sångerskan också icke att illustrera med
den mångfald af fina schatteringar, hvilken,
anbragt med så fulländad smak och takt,
framkallar detta lifliga färgspel, som karak-
teriserar det moderna föredraget. Höjden
hos denna stämma är en specialitet, märk-
värdig för den lätthet, hvarmed tonen an-
gifves. Uti den glänsande vokalisen spelar
isycnerhet staccatot en hufvudrol; dessa
klara och perlande toner angifvas i det snabba
tidmåttet lika jomnt och exakt som på pia-
not; också är hon icke njugg dermed. Hen-
nes mezzo-legato är äfven af den vackraste
verkan. Öfriga effektfulla konststycken äro
hennes drill (dock ej alltid fullt ren), mezza
di voce, m, m,
Sångerskans inträdesnummer var en be-
kant scen ur Lucia, dernäst SskuggvalsenX
ur Dinorah, sjungen med högst pikant de-
klamation och frasering, samt slutligen den
berömda bourbonnaisen (skrattvisan) ur Au-.
bers Manon Lescaut, som i tvenne kupletter :
förtäljer ett tragikomiskt äfventyr. Berät-
tarinnar tar saken från dess gladaste sida
och afbryter sin historia genom täta Xeclats
de rireX, än i snabb skalform, än i isolerade
toner, men alltid lika naturligt som roligt.
Beundransvärdast är dock att sångerskan,
oaktadt tusenfaldigt upprepande, sjelf ännu
förmår bibehålla (eller fingera) den lifliga
illusion, som hon förstår väcka hos åhö-
raren.
Pianisten, ht Theodore Ritter, var förut
föga känd härstädes, men skall göra epok i
vårt musiklif på den grund att han är en
talang af första rangen, och sådana gifvas
ej många, oaktadt ätminstöne ena hälften
af vårt slägte snart nog lärer komma att
bestå af pianister. - En ofantlig färdighet är
numera ej så sällsynt, den ofelbara preci-
sionen redan något mera, men allra mest
FEST SS IE AR RO SE