at de monarkiska partien inledt betydelse-
fullt steg mot deras sista mål: konungadö-
mets återupprättande i Frankrike. Det är
visserligen sant att det ännu är långt till
monarkins antegande och grefvens af Cham-
bord uppsättrsnde på sina fäders tron; men
ställningen är nu dock emellertid den, att
den mesarkiskt sinnade högern — med un-
dantag af de bonapartistiska deputerade —
zan anses enig om att vilja sätta grefven af
Chambord på tronen och att nögern vill,
med understöd af den nuvarande regerin-
gen, vänja landet vid att i honom se sin
kommande herskare. Times korrespondenti
Paris anser det icke vara omöjligt, att hö-
gerns planer kunna krönas med framgång
Det är emellertid ännu ej bekant hvilka
kontraminor, som gräfvas af de i denna
sträfvan förenade republikanarne och bona-
partisterna, och i alla händelser är den po-
litiska ställningen så oredig, att man gör
bäst i att ännu afhålla sig från alla fram-
tidshoroskop rörande frågan monarki eller
republik i Frankrike.
Svanska regeringen
under Salmoöron visar att den på ett helt
annat och kraftigare sätt än under Pi y
Margall vill återställa disciplin och bestraffa
myterier. Som man kanske påminner sig
hade jägarbataljonen från Madrid i Saguntum
mördat, sin öfverste, Martinez, Under Pi y
Margjalls regering syntes man ej ha för af-
sigt att på något sätt bestraffa de skyldige,
emedan de lagt i dagen ånger öfver sitt
beteende4, Nu har emellertid den nämda
bataljonen blifvit afväpnad, de soldater som
varit närvarande vid mordgerningens begå-
ende fängslade, och lagen skall i hela sin
stränghet tillämpas på de skyldige.
Som man sett af de senaste telegrammen
har den spanska regeringen fortfarande fram-
gång mot de upproriske i södra delen af
landet. I den norra deremot tyckas carli-
sterna fortfarande skrida framåt. Deras
styrka säges dock vara batydligt mindre, än
den de uppgifva och i alle, Händelser är det
en föga betydlig del af norra delen af Spa-
nien, som de inneha. Man kan hoppas att
det skall lyckas den kraftfulla regeringen
att, när hon väl fått fria händer för de
upproriske i södern, genom koncentrerandet
af alla sina stridskrafter mot carlisterna
kunna göra slut på alla deras planer. För
närvarande återstår för insurgenterna, sedan
Sevilla och Valencia nu gifvit sig, blott
Cartagena.
Tillståndet i Cartagena
skildras på följande sätt af en korrespon-
dent till Times:
Jag lemnade Madrid med ett ordinarie
tåg och kom utan svårigheter till Cartagena.
Fastän vi kommo direkte från den regerings
hufvudqvarter, som kaller den andra för
förrädare, blefvo vi dock öfverallt behandlade
såsom vanliga resande. Först några hun-
dra alvar från jernvägsstationen i Cartagena
kommo några af den provisoriska regerin-
gens soldater upp i vagnarna, några puts-
lustigs, -paltiga gynnare; som voro mycket
höfliga och hvilka utbådo sig de tidningar
vi medfört från Madrid. Sådana förrädiska
och skamlösa blad skulle nemligen lätt ha
kunnat Tförgifta den spanska federationens
lojala soldster i Cartagena, Ett helt lass
tidnivgar blef straxt sammankastadt i en hög ;
en soldat i skjortärmarna och strimmiga un-
derbenkläder, den enda representanten för
den provisoriska reguliera armön, hade upp-
sigten öfver de frivilliga, som förmodligen
hvarken hade skjortor eller underbenkläder.
Till-min förbluffning hörde jag honom ropa:
petroleum, petroleuml!. En stenkruka med
detta dyrbara ämne blef derpå framburen
och uthälld öfver tidningarna, som snart
derefter stodo i ljusan låga. Derpå fingo
vi utan någon vidare olägenhet tillstånd
att lemna vagnarna och bege. ossinistaden.
Man har gägt att Jartagena beständigt
var skådeplatsen för. oroligheter och strider.
Detta är icke sant. Här råder fullkomligt
lugn, hvilket väl hufvudsakligen beror på
att staden är tom.- Hälften af densammas
invånare, de så kallade bättre klasserna,
har flytt. De få, som äro qvar, lida icke
någon tvång ; de måste betala sina skatter,
men örhålla hvarje gång ett dvitto. Några
för avtirepublikanskt sinnelag bekanta fa-
miljer måste betala en kontribution af mjöl;
kol eller andra förnödenheter, men det ut-
lemnas städse till dem qvitton, hvilka, när
allting kommer omkring, äro fullt ut lika
goda som kung Karl den 7:des pappersmynt,
och som ha lika stor utsigt att bli inlösta.
Bittationen här är helt märkvärdig. Från
rådhuset svajar dem röda fanan. Reguliära
trupper i högst irreguliära drägter och med
en hållning som icke just är mycket soldatmätig
drifva höla lagen omkring på gatorna. När
gvällen kommer, äro de vanligtvis berusade,
men på ett mycket beskedligt sätt. Frivilliga
hålla parader, marschera fram och tillbaka
och göra stora evolutioner, som skulle se
mycket krigiska tät, om det fuanes någon
mening i dem. Regeringen dundrar hvarie
RE RA RE a en nn
1 RE