-— 05 —
Jag ansåg den förvirring, som vid dylika
tillfällen brukar bemäktiga sig unga flickor,
vara den egentliga skulden till oredigheten i
hennes framställning. Emellertid började jag
tänka på den praktiska sidan af romånen och
frågade Bertha, huru hon tänkt sig sin fram-
tid, om hvilken jag, med hänsyn till mannens
fullkomliga medellöshet, endast kunde. göra
mig en ganska sorglig föreställning.
— Åh! nådig herrn och nådig frun skola
nog sörja för oss! svarade hon:
Och så såg hon genom tårarnpe upp till mig
med samma skälmska leende, som behagat mig så
mycket sex år förut, då hon räckte mig blom-
morna i allen. SER
— Och för öfrigt, tillade hon mycket all-
varsamt, har ju nådig herrn lofvat rn -Con-
rad ett han skall få bli förvaltare på :utgår-
den; och det är ju alltid något att börja med,
Detta sista var en nyhet för mig. :-Visser-
ligen hade jag mig bekant; att arrendekon-
traktet för utgården icke gällde längre än till
hösten samma år; men jag visste ej att det
var min mans afsigt att sjelf bruka äfven den-
na del af egendomen, hvilket dessutom före-
föll mig gavska betänkligt med afseende på
hans tilltagande sjuklighet.
Jag skyndade mig att uppsöka honom. Han
smålog, då jag meddelade hönom den stora ny-
heten, och upprepade flera gånger:
— Den lilla hexan! En sådan virtous i kon-
sten att fiska menniskor!