-— 05 — Jag ansåg den förvirring, som vid dylika tillfällen brukar bemäktiga sig unga flickor, vara den egentliga skulden till oredigheten i hennes framställning. Emellertid började jag tänka på den praktiska sidan af romånen och frågade Bertha, huru hon tänkt sig sin framtid, om hvilken jag, med hänsyn till mannens fullkomliga medellöshet, endast kunde. göra mig en ganska sorglig föreställning. — Åh! nådig herrn och nådig frun skola nog sörja för oss! svarade hon: Och så såg hon genom tårarnpe upp till mig med samma skälmska leende, som behagat mig så mycket sex år förut, då hon räckte mig blommorna i allen. SER — Och för öfrigt, tillade hon mycket allvarsamt, har ju nådig herrn lofvat rn -Conrad ett han skall få bli förvaltare på :utgården; och det är ju alltid något att börja med, Detta sista var en nyhet för mig. :-Visserligen hade jag mig bekant; att arrendekontraktet för utgården icke gällde längre än till hösten samma år; men jag visste ej att det var min mans afsigt att sjelf bruka äfven denna del af egendomen, hvilket dessutom föreföll mig gavska betänkligt med afseende på hans tilltagande sjuklighet. Jag skyndade mig att uppsöka honom. Han smålog, då jag meddelade hönom den stora nyheten, och upprepade flera gånger: — Den lilla hexan! En sådan virtous i konsten att fiska menniskor!