-— Vf -—
Aposteln ryckte på axlarne och svarade
gäckande:
— Jag tackar er på det förbindligaste för
era goda råd, kapten; men det är mig tyvärr
omöjligt att draga hytta af dem.
— Ni kan icke sjunga? Nåväl, då skall ni
deklamera i stället för att sjunga; effekten af
er behagfulla aktion kommer att blifva så
mycket större. Jag skall i morgon skicka till
er i fängelset ett urval af modern poesi, älsk-
värde Benoist, och om ni följer mitt råd, så
välj antingen något af mäster Baif eller af
Ronsard.
— Benoist ekall icke behöfva begagna sig
af ert råd kapten, sade BSforzi; han kommer
icke att dö, säger han.
— Kommer icke att dö! upprepade Maure-
vert med uttryck af den största förvåning.
— Han påstår sig vara i besittning: af en
hemlighet, som tillförsäkrar honom straff-
löshet.
- — En hemlighet! utropade kaptenen med
låtsad medömkan. Olycklige man hur kunde
ni handla så obetänksamt. Kom ni icke att
tänka på, att ni skulle blifva afrättad i hem-
lighet, i ert fängelse, i samma ögonblick ni
gjorde er saker till några distraktioner, som
kunde kompromettera en hederlig adelsman?
Hvilken triutif ni förstört! Er poetiska de-
klamation skulle ha gjört en så förträfflig
verkan!
Med fullkomlig kallblodighet lyssnade den