företogo något rökte vi med tjära och svaf-
vel samt bestänkte våra kläder med peppar-
myntsdroppar för att skydda oss mot smitta.
Då vi rökt omkring 1 timme, började vi
undersöka husets inre,
I rummet till höger lågo sex lik, magra
och infallna och af ett fruktansvärdt utse-
ende. Ansigtena voro alldeles gula och
mögliga. Anblicten af dom var skräckin-
jagande.
rummet till venster funnos fyra lik, af
hvilkå tre lågo i sängen, men det fjerde
på ett skrin, hvilande hufvudet mot högra
handen och med benen hängande på skrinets
sida. Den döde var klädd i mössa och kavaj af
skinn samt hvita yllevantar. Den sida af
ansigtet, som var vänd uppåt, Var väl bi-
behållen, och enligt hvad jag tror hade han
aflidit för icke så länge sedan. En mängd
blod hade flutit från honom ned på skrinet
och derifrån på golfvet och gjorde scenen
ännu gräsligare. De tre liken, som lågo i
sängen, voro fruktansvärdt medtagna. Bred-
vid det enå funno vi tre skorpor, bredvid
det andra några bitar socker samt ett kärl
grönsaker, som var orördt.
Manskapet å Ellida gräfde för de om-
komne en gemensam graf. Sängarne, i hvilka
de lågo, blefvo begagnade till likkistor och
de blefvo jordade i sina kläder jemte säng-
kläderna, hvilka voro fulla af ohyra. Före
och efter sjelfva jordfästelsen afsjöngos ett
ar psalmer. Derefter blefvo alla liken,
emton stycken, nedsänkta i grafven. De
två andra fångstmännen måtte ha aflidit
mycket tidigt och af de efterlefvande hafva
blifvit begrafda. Vi sökte öfrerallt, men
kunde ej fiina deras graf. Derfanns emel-
lertid ännu djup snö, förmodligen gömdes
deras graf derunder.
Huset undersöktes derefter mycket nog-
grannt. Proviant fanns der i öfverflöd; en
mängd sådan var förvarad i rummet midt-
för köket äfvensom på vinden,
Olyckan var att de steckars menniskorna
icke förstått bruket af de födoämnen, hvilka
för dem voro tjenligast. Af hermetiskt till-
slutna och torkade grönsaker hade obetyd-
ligt blifvit förbrukadt; äfven återstod en
stor qvantitet potatis. Deremot hade en
mängd konserverad mjölk blifvit förtärd.
Af Liebigs köttextrakt hade de förbrukat
en del, men de hade uppsanbarligen icke
blandat den med vatten, utan förtärt den
torr. Deremot hade de ätit mycket salt
kött och fläsk och dermed fortfarit i sista
stund, såsom man kunde fiona deraf, att i
det rum, der de fyra liken lågo, hängde
kött på väggen. I köket stod äfven ett:at,
hvarpå-låg ett stort stycke kokt fläsk. Ett
annat fat innehöll klimp, hvari ärter utgjorde
en större beståndsdel än mjöl. Allting var
i högsta grad smutsigt.
I rutäimet, der allå från början synas hafva
uppehållit sig och der de fyra sist- aflidnas
lik lågo, gick ock smutsen öfver alla gränser.
Man fick det intrycket, att dessa menniskor
icke det ringaste förstått att inrätta sig
ändamålsenligt. Iogen, som öfygrvintråt inom
polartrakterna, har varit så rikligt försedd
med allting, som dessas fångstmän. De hade
proviant af alla sorter i öfverflöd, ett an-
genämt boningshus, tillräckligt med bränsle,
VFerktyg af alla möjliga slag, byfvelbänk
m. m. Dessa menniskor ha troligen dött af
skörbjugg, utom den siste, som låg på skri-
net; deane hade sannolikt i förtviflan öf-
vergifvit alla försök att längre uppehålla
ifvet och frusit ihjäl. Hade baå halt skör-
jugg antager jag att han lagt sig i sin
bädd.
Vi sökte om vi ej skulle finna några spår
af arbete efter dem, men allt, som fanns,
var skriofvet af ett litet fartyg, en pulpet
och ött par träklumpar. Detta öfvertygade
oss om, att dö öfverlemnat sig åt lättja och
trott att all den proviant, som de kunde
förfoga öfver, skulle befriå dem från skör-
bjugg. Äfvenså hade de inrättat eig på ett
hufvudlöst sätt. I stället för att fördela sig
i 1e olika rummen, eller taga ett par fill
sofrum, hade de alla 17 packat sig tillsam-
mans i ett rum. De hade synbarligen icke
tänkt på någonting annat än äta och sofva.
Hyfvelbånken låg obegagnad kastad utan-
för huset.
Provianten, som fanns i rummet der de
döda lågo, blef förstörd på det ingen måtte
komma och förtära den. Fönster och dör-
rar blefvo ställda öppna för att rummen
skulle bli riktigt genomvädrade. Kapten
Tellefsen ämnar framdeles återvända för att
ordna allt.
Härtill må löggas, att de omkomnes an-
teckningar gå till medio af april och äro
af enklaste beskaffenhet. Vid den tiden
hade deras sista skrifkunniga kamrat så.
lunda aflidit; Huru länge den sist aflidne
lefde derefter, det känner man naturligtvis
ej. Af anteckniogar framgår att Isfjorden
var önnven och fri från ig till slutet af ja-