-—-— Os
ka äro för aflägsna för att min makt skulle
nå dit.
BSire, ers majestät bedrager sig sjelf; svar
rade Sforzi käckt. Låt konungen- säga jag
vill, och tro mig — de mest upproriska sko-
1a återvända till sin pligt, de mest uppstud-
sige skola böja sina hufvuden.
— Bra, herr Sforzi, mycket bra! utropade
Epernon, som till chevalieras stora förvåning
närmade sig och bjertligt skakade hans hand.
Mitt bifall förvånar er, fortfor smekungen;
detta visar att ni icko känner mig. Det kan
icke falla mig in, att hysa afund mot någon
i verlden; jag har för mycket förstånd för
att icke veta att uppskatta menniskor efter
deras verkliga värde. Sedan jag kom till hof-
vet, chevalier, bar jag icke hört en hofman
tala så till hans majestät som ni nu talat.
Det är farligt att försöka vara konungar nyt-
tig; det fordras mycket mod för att uppoffra
sig för deras ära. Hoörr Sforzi har rätt, Hen-
rik, förtfor Epernon ock vände sig till konun-
gen; den dag ni säger jag vill, skola äfven
de mest högdragnes och fräckes psunor böjas
i stoftet. Hvad ni behöfver Henrik, är tje-
nare sådane som berr BSforzil Låt chevaliern
gripa. verket an! Skicka honom till en af de
upproriska provinserna, och jag ansvarar med
mitt hufvud för, att den provinsen inom en
månad derefter skall vara den mest under-
gifna och trogna i hela ert rike.
Raoul tackade gunstlingen med en blick,