-—-— Os ka äro för aflägsna för att min makt skulle nå dit. BSire, ers majestät bedrager sig sjelf; svar rade Sforzi käckt. Låt konungensäga jag vill, och tro mig — de mest upproriska sko1a återvända till sin pligt, de mest uppstudsige skola böja sina hufvuden. — Bra, herr Sforzi, mycket bra! utropade Epernon, som till chevalieras stora förvåning närmade sig och bjertligt skakade hans hand. Mitt bifall förvånar er, fortfor smekungen; detta visar att ni icko känner mig. Det kan icke falla mig in, att hysa afund mot någon i verlden; jag har för mycket förstånd för att icke veta att uppskatta menniskor efter deras verkliga värde. Sedan jag kom till hofvet, chevalier, bar jag icke hört en hofman tala så till hans majestät som ni nu talat. Det är farligt att försöka vara konungar nyttig; det fordras mycket mod för att uppoffra sig för deras ära. Hoörr Sforzi har rätt, Henrik, förtfor Epernon ock vände sig till konungen; den dag ni säger jag vill, skola äfven de mest högdragnes och fräckes psunor böjas i stoftet. Hvad ni behöfver Henrik, är tjenare sådane som berr BSforzil Låt chevaliern gripa. verket an! Skicka honom till en af de upproriska provinserna, och jag ansvarar med mitt hufvud för, att den provinsen inom en månad derefter skall vara den mest undergifna och trogna i hela ert rike. Raoul tackade gunstlingen med en blick,