mig svårt att förklara, då den tydligen icke är
någon flyttfågel. Under en ripjagt erhöll skyt-
ten, styrmanen från Gladan, Raoden, i stället
för den ripa han trodde sig sigta på, ett ungt
exemplar af fjellagglan (Strix nyctea), som san-
nolikt häckar på samma fjäll som riporna, hvilka
tydligen härstädes utgöra dess förnämsta föda
och från hvilka den till färgteckningen knappast
kan skiljas. Endast några få sälar och en enda
björn hafva under den mörka tiden varit synliga.
Från iskanten har man dock under de senaste
dagarna hört skrik af ejöfågel, en antydan, att
olarländernas rika fågelverld snart är att åter
rvlinta.
Rörande vårt lifi Polhem har jag föga anmärk-
ningsvärdt att omtala. Vårt hus är varmt och
rymligt, alla man hafva varit fullkomligt raska
med undartag af konservator Sandberg, som ge-
nom ett fall från vinden erhöll en knäskada, och
derpå genom det stillasittande lif, som läknin-
gen häraf betingade, ådrog sig ett lindrigt anfall
af skörbjugg. Han är dock numera återställd.
k. m:ts brigg Gladan har en af manskapet
dött af recidiverad lunginflammation, hvilken
ejukdom dock tydligen icke varit beroende eller
förorsakats af det härvarande klimatet. Det
otillräckliga utrymmet ombord på ett fartyg och
kanske i viss mån den inskränkta rangon vi nöd-
gats underkasta oss, har äfven föranledt ett par
skörbjuggsfall bland Gladans besättning, hvilka
dock numera äro häfda. På ångbåten Oakel
Adam har något skörbjuggsfall icke inträffat. Om
män icke bor uti en trång kajuta utan i ett rym-
ligt hus och har en jemn sysselsättning, så är
det högnordiska klimatet äfven under vintern
tydligen ett af de helsosammaste på jorden.
Vid Polhem går solen (refraktionen inberäknad)
under horisonten Er 20 oktober, för att icke
åter höja sig Jerdtver förr än den 21 februari.
En bergskedja, som i söder begränsar Mossel-bay
gör dock vinternatten för Polhems invånare un-
gefär 14 dagar längre (13 oktober till den 1
mars). Hvar l4:de dag visar sig månen för att
sedan lysa nästan oafbrutet 2:ne veckor å rad.
Härunder är den 10 dygn cirkumpolär, d. v. 8.
under 10 dygn går den, liksom solen om somma-
ren, icke under horisonten. Då månen ej lyete,
var det under december och början af januari
alldeles mörkt äfven middagstiden, men numera
är gryningen vid middagstiden så stark, att man
utan svårighet i det fria kan lägh graftryckt
stil. Den mörka tiden tär således snart slut.
Den bar förgått ytterst hastigt, tack vare trigen
sysselsättning med stadier, meteorologiska och
magnetiska observationer, draggningar m. m.
Äfven manskapet har hela tiden bållits till trä-
et arbete, nödigt, om sådant funnits, i annat
fall onödigt eller för ändamålet påbittadt.. Detta
torde i väsentlig mån hafva bidragit till den för-
träffliga anda, som hela tiden varit rådande
bland invånarne i Polhem.
Strax före och efter solens nedgång företogos
åtskilliga ntflykter och slädfärder af lapparne
för att uppsöka renarne, en gång till botinen at
Weijde-bay, en annan gång öfver inlandsisen till
Somme-bay och derifrån till Ostfjorden i Weijde-
bay; af mig ett stycke söderat längs med etran-
den af Weijde-bay för att uppsöka några till
återfinnaride af renarne utsända, men allför länge
uteblifna Jappar; sf Palander tvärs öfver den då
isbelagda Weijde-bay till Grayhook och åter för
att höra åt, hura fångstminnenm befanno sig. At-
skillig under dessa senare färder vunnen erfaren-
het torde vid våra framtida isvandringar komma
oss till nytta. Vid Palanders besök voro fångst-
männen raska och förklarade, att de ett par
veckor derefter ernade komma öfver till Polhem.
Sedan dess hafva de ej börts af, hvaraf vi draga
den slutsatsen, att de kommit loss och återvändt
till Norge. Då Palander återvände, hade luftens
temperatur sjuakit tilli — 28, utan att hvarken
ban eller manskapet (5 man) kände någon olä-
genhet deraf. Vid Graybook träffades bland
andra skepparen Mattilas, som sade sig under
42 somrar bafva idket fångst vid Spetsbergevs
kuster notan att någosin hatva råkat ut för ett
sådant isår som år 1872. 4
Oaktadt hafvet utanför ose Ur isfritt, äro vi
dock öfvertygade derom, att man ett stycke Ilugre
norrat möter ett oafbrutet isfält, tillräckligt fast
för vår tilltänkta isfärd, och vi hysa fortfarande
oförminskade förhoppningar rörande det resultat,
densamma bör lemna. Om tiden medger, erna
vi, innan den egentliga polarfärden börjas, före
taga en slädfärd öfver inlandsisen till Battmer
och Storfjorden -och derifrån öfver Helis Sound
till Gilesland.
Högektfingsfullt
4, L, Nordenskiöld,
-—
Professor. Nordenskiölds andra brer till
grosshandlaren O. Dickeon lyder sålunda:
Polhem, Mossel-bay den 13 mars 1873.
Den 29 javuari var hamnen isfri och tempera-
turen öfver 09, Palander, Parent och jag med
13 man giuzo ombori på Polhem, ångan var uppe,
allt klårt till afresa. Äfven de andra fartygen
voro segelklara, afgångstimmen bestämd till 4
eftermiddagen. Under loppet af förmiddagen
växte dock den sedan flera veckor med få af-
brott rådande bårda vinden till en svår storm,
unm nödevade oss att uppskjuta afresan — det