608 —
Raoul var för mycket fördjupad i sin sorg
för att märka den nyfikenhet och afand, hans
närvaro väckte hos den massa hofmän, mellan
hvilka han utan ett ögonblicks tvekan eller
dröjsmål fördes till konungens kabinett.
Vid Sforzis inträde steg Henrik den tred-
je upp och gick honom till mötes — ett af
de största ynnestbevis han någonsin visade.
Hertigen af dEpöernon bleknade, mera af fruk-
tan än vrede.
— Ni ser sjuk ut i dag, chevalier, sade
konungån. Är såret i pannan värre än ni
först trodde?
— Jag tackar ers majestät i ödmjukhet för
det intresse ni värdigas hysa för min person,
svarade Raoul. Det är tyvär icke blott min
kropp, utan ock mitt hjerta som lider och
blöder.
— Bitt, Sforzi, sade konungen efter en paus,
och berätta mig i detalj historien om ert för-
flutna lif.
— Sire, jag fruktar att för mycket inkräk-
ta på ers majestäts tid.
— Sforzi, sade Henrik vänligt, eftersom
det blir er lott att vistas vid hofvet, måste,
ni lära er, att konungens personliga vilja
och önskningar eldrig få göras till föremål
för diskussion; en hofmans artighet består
just i hans blinda lydnad. Jag riktar
nu ingen förebråelse mot er, utan gifver
er blott ett bevis på min omsorg och mitt in-
tresse för er. Jag önskar att so er lika full-