oo ON on
min olycka ropade jag på dEpernon, men ni
visade er i hans ställe, och jag ser deri för-
synens hand. Kom till mig vid min toalett
i morgon bittida. Si behöfver icke vänta på
att blifva anmäld; jag skall tillsäga min upp-
vaktning att ni när som helst eger fritt till-
träde till min person. Farväl till i morgon,
chevalier!
Konungen vände sig om, och då han fick
se Maurevert log han och tillade:
— Ni skall åtfölja chevaliern, kapten; men
ni måste göra er det besväret att låta anmäla er.
— Bah! sade Maurevert för sig sjelf. Hvad
gör det om jag har rättighet att inträda eller
cke, då Raoul har det!
— Glöm icke, min fru, sade Henrik då han
tog farväl af fröken TAssy, att ni har en be-
gäran att framställa till mig.
— fire, svarade han, denna begäran rör
mera omedelbart chevalier Sforzi än mig.
— Hon är beviljad, det må vara hvad som
helst, svarade Henrik den tredje och kastade
en af godhet och välvilja strålande blick på
chevaliern. .
Man torde erinra sig, att det hus fröken
TAssy bebodde, låg endats omkring tio mi-
nuters väg från Hjorthufvudet. Det var der-
för så att säga utan den ringaste öfvergång
som Raoul sjönk från den högste lycka till
djupet af en nästan namnlös sorg; ty den
första person han mötte då han framkom till