VR
gunstlingarne sannolikt på en stund skulle lemna
det fönster, der de stodo, drog han fram ett
bref ur sin jacka ock läste det uppmärksamt. Det
var det bref, som BSforzi hade tillskrifvit
honom.
— Det är denne förträfflige herre jag har
att tacka för att min ädla och sköna Kata-
rinas lif, mumlade han. Men kan det vara
möjligt, att denne Sforzi älskar henne? Han
besvär mig att betyga henne sin vördnad.
Det måste vara så: han är ursinnigt kär i
henne. Förbannelse öfver honom då! Nej, nej,
jag låter svartsjukan förblinda mig och gör
henom orätt, Han kunde icke se min vack-
ra Katarina utan att blifva kär i henne, men!;
stackars herre, han är en hederlig man och
lider utan hopp. Stackars, stackars HSforzil
Ja, han skall få träffa Henrik.
Nibillot ref sönder Raouls bref i små bitar
Krypande efter golfvet, gick han derpå och
satte sig vid konungens fötter invid fönstret.
— Morblen! utropade Henrik, som slutligen
fick se honom. Jag är nyfiken att höra min
pratmakares tankar om chevalier Sforzi. Hallå!
kom upp älskade och förträfflige kusin! fort-
for han och drog natren i öronen. Se noga
på den der unge ryttaren och säg mig hvad
ni tänker om honom.
Sibillot förstod fullkomligt sin sak såsom
hofnarr. I stället att lyda, gäspade han ett
par gånger, förvred sitt ansigte på ett sätt,