cus efter mig? utropade gascognaren och sträckte fram handen, i hvilken äfventyraren lät ett par mynt falla. — Det kommer sig af bristande dygd, mumlade äfventyraren och såg med ett uttryck af medömkan efter gascognaren, hvilken hastigt lemnade honom för att kasta sig i en persons väg, som i detsamma kom in i väntningsrummet. — Denne man är uag, stark, välskapad, bär ett svärd och bogär ändå en allmosa! Lättjan är ett bra styggt fel; bon kommer oss att helt och hållet förgäta vår porsonliga värdighet. Kammartjenarens återkomst afbröt äfventyrarens filosofiska reflexioner. Hertigen af Epernon samtyckte att inkognito mottaga den herre, gom rade sig ha så vigtiga meddelanden att göra. Efter att ha passerat genom flera präktigt dekorerade rum, infördes Maurevert uti favo2itens sängkammare, der kammartjenarne höllo på att lägga sista handen vid sin herres toalett. Å Epernon stod framför ett med papper belastadt bord, mot hvars kant han stödde sin ena hand, och läste med mycken uppmärksamhet eit med prydlig handstil fullskrifvet pergament. Hans medtäflare om konungens gunst, hertigen af Joyeuse, balflåg i en stor ländstol och roade pig med att genom ett rör blåsa konfektbitar mot en stor klocka, som hängde på motsatta väggen. Han var så djupt