-— ULlO
lugnt låter sig nöja med att ha blifvit tillfo-
gad en sådan förolämpning som jag fått smälta
i deg, herr de Maurovert?
— Visst icke, min fru.
— Tror ni då icke att jag skall skynda
att utkräfyva en lysande bämd för den föröd-
mjukelse jag i afton fått utstå? Jag skall
behöfva era tjonster, kapten, och en stor
belönivg står för er att vinna genom att
tjena mig.
— Fru hertiginna, svarade äfventyraren i
allvarlig ton, jag märker och det bedröfvar
mig högeligen, att ni icke fäster ringaste vigt
vid hvad jag säger. Om ni hade värdigats
egna mig ett ögonblicks uppmärksamhet, då
jag bestämde vilkoren för att jag skulle tje-
na er, skulle ni nu komma ihåg, att jag gjor-
de ett förbehåll till herr Sforzis fördel. Jag
är fäst vid denne herre med en tillgifvenhet,
som ingenting kan komma mig att glömmå.
Det är mig icke allenast icke tillåtet att företaga
något emot min vän, utan jag finner mig till
och med skyldig att skydda honom för hvarje
fara, för hvilken jag kan komma att fiöna
hoaom utsatt.
— Var försigtig, kapten! utropade hertigin-
nan. Dot ni nu säger har en stark anstryk-
Hing af högmålsbrott. : 7
— I min heders namn protesterar jag möt
det uttryck ers höghet nu behagade begagna,
yttrade äfventyraren kallt. Att bedraga er, min
fru, det skulle vara att göra mig till herre
öfver era hemligheter och att sedan under-