UI jag ej dölja för er, min fru — och jag hoppas, att denna bekännelse skall göra er fullkomligt trygg beträffande: mina afsigter — att er beundransvärda och utomordenfliga skönhet är för mig såsom funnes den icke till. Jag skall förblifva känslolös derför. Den dyrkade bilden af en ung, älsklig qvinna, som jag redan skänkt mitt hjerta och svurit min tro, föresväfvar städse mina ögon. Om ni ej sjelf fästat min uppmärksamhet på er fägring, min fru, skulle jag aldrig ha upptäckt densamma, Vid detta svar, som Raoul ansåg vara fullt upprigtigt, öfverfor ett knappt märkbart moln den sköna okändas alabasterhvita panna. Det var dock i den zxhildaste ton och med en ökad vänlibhet i sitt sätt hon. härefter återtog: — Herr Sforzi,; jag tackar er för den bekännelse ni afgifvit; er öppenhjertighet behagar mig på det högsta. Må vi nu utan vidare omsvep komma till. sjelfva ändamålet med detta samtal. Ni har i dag förolämpat herr de Lavalette, och det på ett sådant sätt att ni gjort honom till. er dödsfiende. Hertig VEpernon är af naturen , mycket oförsonlig — han glömmer aldrig en oförrätt. Denne unge mans inflytande är dessutom så stort, hans ställning så fast grundad, att den person, som han en gång förklarat krig, ovilkorligen måste luka under i striden. Chevalier, såvida ej stt underverk inträffar, måste ni anse er förorad. Dock — ni kan ännu räddas genom stt heroiskt beslut! Tror ni att ni har —