UI
jag ej dölja för er, min fru — och jag hoppas,
att denna bekännelse skall göra er fullkomligt
trygg beträffande: mina afsigter — att er be-
undransvärda och utomordenfliga skönhet är
för mig såsom funnes den icke till. Jag skall
förblifva känslolös derför. Den dyrkade bilden
af en ung, älsklig qvinna, som jag redan skänkt
mitt hjerta och svurit min tro, föresväfvar
städse mina ögon. Om ni ej sjelf fästat min
uppmärksamhet på er fägring, min fru, skulle
jag aldrig ha upptäckt densamma,
Vid detta svar, som Raoul ansåg vara fullt
upprigtigt, öfverfor ett knappt märkbart moln
den sköna okändas alabasterhvita panna. Det
var dock i den zxhildaste ton och med en ökad
vänlibhet i sitt sätt hon. härefter återtog:
— Herr Sforzi,; jag tackar er för den be-
kännelse ni afgifvit; er öppenhjertighet behagar
mig på det högsta. Må vi nu utan vidare
omsvep komma till. sjelfva ändamålet med
detta samtal. Ni har i dag förolämpat herr
de Lavalette, och det på ett sådant sätt att
ni gjort honom till. er dödsfiende. Hertig
VEpernon är af naturen , mycket oförsonlig —
han glömmer aldrig en oförrätt. Denne unge
mans inflytande är dessutom så stort, hans ställ-
ning så fast grundad, att den person, som
han en gång förklarat krig, ovilkorligen måste
luka under i striden. Chevalier, såvida ej
stt underverk inträffar, måste ni anse er för-
orad. Dock — ni kan ännu räddas genom
stt heroiskt beslut! Tror ni att ni har —