Parlamentets två hufvudmän, Disraeli och
Gladstone, ha ännu icke bestämdt uttalat sig
om den politik de komma att följa. Så
mycket tyckes dock vara visst, att Disraelis
parti måste underkasta sig en liberal ändrings-
Process, äfvensom att de radikala börja
aågot modifiera sina åsigter.
Så har John Bright, som länge varit känd
för sina republikanska sympatier, för icke
längesedan uttalat sig för den bestående stats-
formens utveckling på monarkisk grundval,
och till och med en republikansk kongress,
som nyligen sammanträdt i Birmingham, har
visat sig långt mindre republikansk än man
väntat.
Det finnes nemligen för närvarande i Eng-
laud ett stort parti, som arbetar för republi-
kens upprättande, och det var detta parti,
som i Birmingham hållit den nämda kongres-
sen. Bland andra talare å densamma upp-
trädde en känd republikan, Bradlaugh, som
föreslog att den blifvande republiken bör
organiseras på samma sätt som Schweiz och
Förenta staterna. England, Skotland och
Irland skulle nemligen ha hvar sin lagstif-
tande församling, men ett gemensamt parla-
ment för gemensamma angelägenheter. Kon-
gressen uttalade sig för detta förslag. För
öfrigt blefvo blott mycket obestämda förslag
angående sociala reformer framställda. Man
talade om nödvändigheten att försvara prin-
cipen om alla medborgares likställighet inför
lagen, om utvidgning af den kommunala sjelf-
styrelsen, hvarjemte man protesterade mo;
statskyrkan och mot lagarne om jordegen-
domen. Måtta och hofsamhet utmärkte för
öfrigt denna kongress och detta vill man
tillskrifva den omständigheten, att alla de
föreslagna reformerna mycket väl kunna ut-
föras under en konstitutionel monarki.
Sedan spanska oortesförsamlingen fått det
egendomliga uppdraget att sjelf tillsätta mi.
nistören, tyckes en verklig förvirring ha in-
trädt. Under loppet af tre dagar har tele-
grafen meddelat underrättelse ow tre olika
ministörkombinationer och hvad församlingen
ena. dagen antagit, förkastades den andra.
Det är icke principiela motsättningar, men
bafvodsakligen personlig äregirighet, som
orsakar detta. — Redan då republiken upp-
rättades yttrade en korrespondent till Times
sitt tvifvel om att det under församlingens
suveräna herravälde skulle lyckas att bilda
en någorlunda fast och varaktig ministör.
Han uttalar sig på följande sätt: Under
kung Amadeos tvååriga regeringstid ha vi
haft 7 olika ministörer. Under republiken
kommer deras antal avt bli legio och de skola
vexla snabbare än någonsin, ty alla fram-
sttende män skola störta fram på den poli:
ska arenan för att tillvälla sig makt och
ringande ställningar. Tyvärr veta vi af
gammal erfarenhöt att det parti, som be-
mäktigar sig styrelsen, icke med bästa viija
kan tillfredsställa alla sina anhängare i och
utom cortes och att dessa derför efter en
kort tid sluta sig till oppositionen för att
störta regeringen och sjelfva komma i be-
sittring af makten. Så var det redan i
Isabellas tid och det är ingen utsigt att det
skall kunna blifva annorlunda i ett land,
som är alldeles omoget för sjelfstyrelsen.
I Dublin utbröt förliden lördag en stor elds-
våda, hvarunder — såsom ofta händer i Ir
land — pöbeln sammanrotade sig, för att till-
ställa oordningar och plundra. Polisen, som
sökte skingra hoparne, emottogs af ett så våld:
samt motstånd, att trupperoa måste kallas till
bjelp och angripa med bajonetten. 1 striden
blefvo omkring 70 personer sårade. .
Den penninginsamling, som de klerikale äf:
ven i Tyskland föranstaltat till förmån för
de förtryckte katolske presterna i Schweiz,
har af tyska regeringen förbjudits. .
Gustaf. Adolf-stiftelsens hufvudförening har
hållit ett möte i Osnabrick, hvarvid bland
annat meddelades, att stiftelsen kunnat under
det sistförflutna räkenskapsåret utdela 225,000
thaler eller mer än någonsin förut, men att
också de bjelpbohöfvande protestantiska förs
samlingarne i Posen, Schlesien, Böhmen, Ga-
lizien och Donauländerna äro i tillväxt.