Parlamentets två hufvudmän, Disraeli och Gladstone, ha ännu icke bestämdt uttalat sig om den politik de komma att följa. Så mycket tyckes dock vara visst, att Disraelis parti måste underkasta sig en liberal ändringsProcess, äfvensom att de radikala börja aågot modifiera sina åsigter. Så har John Bright, som länge varit känd för sina republikanska sympatier, för icke längesedan uttalat sig för den bestående statsformens utveckling på monarkisk grundval, och till och med en republikansk kongress, som nyligen sammanträdt i Birmingham, har visat sig långt mindre republikansk än man väntat. Det finnes nemligen för närvarande i Englaud ett stort parti, som arbetar för republikens upprättande, och det var detta parti, som i Birmingham hållit den nämda kongressen. Bland andra talare å densamma uppträdde en känd republikan, Bradlaugh, som föreslog att den blifvande republiken bör organiseras på samma sätt som Schweiz och Förenta staterna. England, Skotland och Irland skulle nemligen ha hvar sin lagstiftande församling, men ett gemensamt parlament för gemensamma angelägenheter. Kongressen uttalade sig för detta förslag. För öfrigt blefvo blott mycket obestämda förslag angående sociala reformer framställda. Man talade om nödvändigheten att försvara principen om alla medborgares likställighet inför lagen, om utvidgning af den kommunala sjelfstyrelsen, hvarjemte man protesterade mo; statskyrkan och mot lagarne om jordegendomen. Måtta och hofsamhet utmärkte för öfrigt denna kongress och detta vill man tillskrifva den omständigheten, att alla de föreslagna reformerna mycket väl kunna utföras under en konstitutionel monarki. Sedan spanska oortesförsamlingen fått det egendomliga uppdraget att sjelf tillsätta mi. nistören, tyckes en verklig förvirring ha inträdt. Under loppet af tre dagar har telegrafen meddelat underrättelse ow tre olika ministörkombinationer och hvad församlingen ena. dagen antagit, förkastades den andra. Det är icke principiela motsättningar, men bafvodsakligen personlig äregirighet, som orsakar detta. — Redan då republiken upprättades yttrade en korrespondent till Times sitt tvifvel om att det under församlingens suveräna herravälde skulle lyckas att bilda en någorlunda fast och varaktig ministör. Han uttalar sig på följande sätt: Under kung Amadeos tvååriga regeringstid ha vi haft 7 olika ministörer. Under republiken kommer deras antal avt bli legio och de skola vexla snabbare än någonsin, ty alla framsttende män skola störta fram på den poli: ska arenan för att tillvälla sig makt och ringande ställningar. Tyvärr veta vi af gammal erfarenhöt att det parti, som bemäktigar sig styrelsen, icke med bästa viija kan tillfredsställa alla sina anhängare i och utom cortes och att dessa derför efter en kort tid sluta sig till oppositionen för att störta regeringen och sjelfva komma i besittring af makten. Så var det redan i Isabellas tid och det är ingen utsigt att det skall kunna blifva annorlunda i ett land, som är alldeles omoget för sjelfstyrelsen. I Dublin utbröt förliden lördag en stor eldsvåda, hvarunder — såsom ofta händer i Ir land — pöbeln sammanrotade sig, för att tillställa oordningar och plundra. Polisen, som sökte skingra hoparne, emottogs af ett så våld: samt motstånd, att trupperoa måste kallas till bjelp och angripa med bajonetten. 1 striden blefvo omkring 70 personer sårade. . Den penninginsamling, som de klerikale äf: ven i Tyskland föranstaltat till förmån för de förtryckte katolske presterna i Schweiz, har af tyska regeringen förbjudits. . Gustaf. Adolf-stiftelsens hufvudförening har hållit ett möte i Osnabrick, hvarvid bland annat meddelades, att stiftelsen kunnat under det sistförflutna räkenskapsåret utdela 225,000 thaler eller mer än någonsin förut, men att också de bjelpbohöfvande protestantiska förs samlingarne i Posen, Schlesien, Böhmen, Galizien och Donauländerna äro i tillväxt.