söga, åvägabringa jemnlikhet mellan samhäl-
lets medlemmar, och dersaö öppet erkända
syfte är att omintetgöra adelns privilegier.
Detta, säger jag, oroar mitt samvete, och jag
skulle vara särdeles tacksam, om ni, hetr
markis, ville säga mig er mening om saken,
-—— Min mening, svarade herr de Canilbac
med köld, bör redan vara väl känd för er.
Om ri betänker att jag här representerar den
kuvgliga myndigheten, kan ni icke gerna hysa
nögot tvifvel rörande mina åsigter i fråga om
detta uppror.
— Men, herr markis, yttrade Maurevert, i
samma ögonblick ni börjar -med allvar tänka
på och handla i enlighet med de pligter, som
rätteligen skulle åligga guvernören öfver denna
proving, kan jag ej vidare, sågbm jag nyss
gjorde, gilla er vägran att bjelpa chevalier
Sforzi. Om ni är hans mejestäts represen-
tant och vill värdigt uppbära denna egenskap,
så kan mni lika litet understödja de stores
olydnad som de ringas och fattigas uppro-
riskhet. Låtom oss vara uppriktiga mot hvar-
andra, herr de Canilhac. . Ni befinner er i
närvarande stund mellan hammaren och städet:
Vill ni tillåta, att jag förhjelper er ur denna
obehagliga position? Om pi lofvar att rädda
chovalier Sforzi, skall jag laga att ni blir
gvitt Jemnlikhetsligan.
— Förklara er tydligare, kapten, sade gu
veraören ifrigt.
— Det skall jag med nöje göra, herr markis.