söga, åvägabringa jemnlikhet mellan samhällets medlemmar, och dersaö öppet erkända syfte är att omintetgöra adelns privilegier. Detta, säger jag, oroar mitt samvete, och jag skulle vara särdeles tacksam, om ni, hetr markis, ville säga mig er mening om saken, -—— Min mening, svarade herr de Canilbac med köld, bör redan vara väl känd för er. Om ri betänker att jag här representerar den kuvgliga myndigheten, kan ni icke gerna hysa nögot tvifvel rörande mina åsigter i fråga om detta uppror. — Men, herr markis, yttrade Maurevert, i samma ögonblick ni börjar -med allvar tänka på och handla i enlighet med de pligter, som rätteligen skulle åligga guvernören öfver denna proving, kan jag ej vidare, sågbm jag nyss gjorde, gilla er vägran att bjelpa chevalier Sforzi. Om ni är hans mejestäts representant och vill värdigt uppbära denna egenskap, så kan mni lika litet understödja de stores olydnad som de ringas och fattigas upproriskhet. Låtom oss vara uppriktiga mot hvarandra, herr de Canilhac. . Ni befinner er i närvarande stund mellan hammaren och städet: Vill ni tillåta, att jag förhjelper er ur denna obehagliga position? Om pi lofvar att rädda chovalier Sforzi, skall jag laga att ni blir gvitt Jemnlikhetsligan. — Förklara er tydligare, kapten, sade gu veraören ifrigt. — Det skall jag med nöje göra, herr markis.