rätta själarne om det öde, hvilket de unde;
årtusenden eller millioner år redan veta
och erfarit; men på den frågan inlåta vi
oss icke heller för det närvarande, Med
stöd af det nyss anförda vidhålla vi alles
nast, att handboksformuläret måste afse krop-
pen, hvilken således skall på den yttersta
dagen uppväckas. Så talar också symbolum
apostolicum icke om de dödas4 uppstån-
delse, såsom det sedan fått heta, utan om
4köttetst, och symbolum athanasianum säger
uttryckligen, att alla menniskor skola upp-
stå Smed sina kroppar4, Luther i sin större
katekes förklarar, att det i stället för köt-
tets uppståndelse rättare och egentligen
kunde heta kroppens (Leibs) eller den döda
lekamens (Leichnams). I fråga om uppstån-
delsen antager han dessutom, att en hvar
der på sin lekamen skall undfå hvad han
förtjent hafver, De uppväckta kropparnes
fullkomliga identitet med de här i tiden
begagnade, hvilken föreställning också utan
tvifvel varit den ursprungliga, har derjemte
af många teologer blifvit försvarad, möjlis
gen med några utstofferingar, såsom t. ex,
att de frommes kroppar skola i uppståndel-
sen blifva ofantligt förskönade och förfull-
ständigade, i fall de här i tiden varit på
något sätt defekta. Alla inkast på grund
af förmultning, förspridning, förbränning eller
åtskilliga delars antagliga obehöflighet för
det tillkommande lifvet äfvensom alla på-
minnelser derom, att menniskor understun-
dom fått och få tjena icke blott vilddjuren,
utan äfven menniskor till spis, hafva af så-
dana teologer bemötts dels med bibelspråk,
dels dermed, att för Gud ju ingenting är
omöjligt samt att tron måste blifva obe-
roende af hvad menniskan begriper eller
icke begriper. Visserligen har också å an-
dra sidan, och med åberopande af den först
sfter Jesu död tillkomna aposteln Paulus,
mycket både talats och skrifvits om en för-
clarad, himmelsk, ändelig lekamen m. m.,
nen sålunda blir det minst lika obegripligt,
auru straffet eller lönen skall kunna erfa-
as på en annan lekamen än den vi här
mfört, eller hurt presten kan jordfästa en
tropp eller lekamen, som skall komma till
örst i och genom uppståndelsen, äfvensom
mura det om en sådan lekamen skall kunna
ägas, att den skall åter varda jord, innan
len uppväckes 0. s, v.
Men har handboksformuläret rätt, så blir
alet om den eviga hvilan mycket oegent-
igt, och omvändt. Det kan ju ej skada att
öra sig reda för sådana frågor, Att det
ted de kyrkliga åsigterna af själ och kropp
åsom skilda väsenden eller olika delar af
renniskan, blir svårt att, utan antagande i
ågon mening af den kroppsliga delens upp-
tåndelse eller odödlighet, tänka sig annat
n en half tillvaro eftar döden eller alle-
t den ena delens eviga ansvar för bådas
Ida tidliga tillvaro, det är klart.