och till venster grefvinnan du Barail samt
hofvets damer. Bakom de kungliga perso-
nerna står deras uppvaktning och vakt. Öfver
och bakom hela denna samling af hvad i huf-
vudstaden för ögonblicket fins mest uppsatt
och lysande hvälfver sig en dekoration af
tropiska växter. En väldig palm bär sin
krona upp i taket; på sidorna derom låter
cythisus racimosus sitt rika guldregn hänga
breåvid massorna af de sirliga hvita blom-
morna å spartium multiflorum; man tror sig
förflyttad till det sköna landet hvarom
Goethes Mignon sjunger.
Midt på golfvet stå i täta grupper diplo-
mater, statsråder, norska stortingsdepute-
rade, riksdagsmän, embetsmän, officerare,
börsens magnater, annat borgerligt folk, och
mellan dem ser man värdarne ständigt rö-
rande sig för att uppvakta och helsa gä-
sterna, sedan de högtidligt mottagit och
helsat konungaparet och till drottningen
öfverlemnats en bukett, på hvars hvita si-
denband med guldbroderi och guldfransar
ett af Stockholms vapen — rosen (utan
stjelk och utan törnen) — är i guld brode-
rad på blått fält. Bänkraderna utefter sa-
lens väggar äro uppfyllda af hufvudstadens
förnämligare damer, icke-dansande i svart,
dansande i hvitt siden med släp, med blom-
mor, med guld, med juveler, med allt hvad
som ansetts nödigt att föryngra och försköns,
med ofantliga hårprydnader, som hvarken
göra det ena eller det andra.
Till höger om salen är femtio äldstes
rum. Konungens och drottningens porträt-
ter upptaga hufvudväggarne. BSedan man —
om Man varit der före balen — kastat en
blick in i drottningens toalettrum, tapetse-
radt i veck med blått sidenpopelin, öfver-
draget med hvit tyll, möbleradt i blått si-
den, med speglar och med ett par mönster
till kandelabrar af Rörstrands porslin —
der, slutligen, kölniskt vatten springer upp
ur en vatttenkonst, träder man från femtio
äldstes rum ut på det galleri, hvartill öfre
balkongen blifvit förvandlad och som sträc-
ker sig utefter börsens fasad. Det är ta-
petseradt i hvitt moar med blåa friser.
Framför de med hvita rullgardiner täckta
öppningarne åt torget hänga blå draperier
med gula fransar och öfver dem hvita tyll-
gardiner. Här är på vestra sidan den kung-
liga logen. Den öfriga delen af galleriet
är öppen för alla andra gäster, och här går
man ut för att hemta sig från den till slut,
i trots af alla fläktar, tryckande värme som
frambringas genom menniskomängden och
ljusmassorna. Den anblicken är värd att
skåda. Marschaller lysa på torgets alla si-
dor. Mellan dem och börsen står en tät
massa af åskådare, som fröjda sig åt mu-
siken, hvilken till deras nöje utföres från
nedre balkongen. Ansigtena, stilla, förnöjda,
i trots af det fallande regnet, se deruppifrån
ut som röda punkter å svart fält. Fönstren
i husen rundtomkring torget äro rikt illu-
minerade. Anblicken öfverraskar; de skif-
tande ljuseffekterna tjusa ögat, Var den
illuminarionen anordnad, så hedrar den upp-
finnaren.
Till venster om stora salen ligger gula
galen, der en buffet lemnar tillfälle att
hemta förfriskningar. Ur en liten spring-
brunn framför kaminen kan man späda pitt
vin. Härifrån är utgång till det omtalta
balkongsgalleriet.
Till lilla börssalen begifva sig vid supå-
tiden de högre hoffunktionärerna. Blå sa-
longen till venster derom är dekorerad med
stora, välbekanta oljemålningar af Arborelius,
Edv. Bergh, Billing och Palm, allt svenska
vyer. Här supera konungen och drottningen
samt ambassaderna,
Klubbrummen ha buffets för damer. För
herrar i allmänhet serveras i nedre börg-
salen.
Konungen, drottningen och prinsarne an-
kommo kl. 9. När de kort derefter inträdde
i salen skedde det vid tonerna af Södermang
nya marsch. Sedan de intagit sina platser på
estraden spelades folksången och afsjöngos
några strofer af ett poem. Den första lydde:
Välkommen hit uti stadens sköte
Som fick sitt sköldebref från Birger Jarl
Och ofta med gin kung här Batte möte,
Från Tredje Gustaf till den siste. Carl!
Det golf, o konung, som du här beträder,
Bar äfven dina ridderlige fäder.
Det torde vara nog att anföra den strofen.
Efter att lefverop höjts för konungen och
drottningen öppnades promenadpolonäsen, Kap-
ten Biban, löjtnant Gyllenram, kammärher-
ren Björnstjerna — fungerande som värdar i
dansen — beredde med lätthet rum. Drott-
ningen fördes af ingeniör W. Lindberg, af
flere; konungen förde fru Benedicks och
Haora dammar T förste franmgrägon ÅÄandgada