PERENNER 0 RATOS ER RRENO
Parisiska bröllop.
Man måste känna fransmännen mycket noga
för att kunna fatta motsägelserna i deras ka-
rakter, Det gifves intet folk, som har så lutt
för att underkasta sig en herrskare, men på
samma gång icke heller något, som så snart
förargas öfver hvarje yttre tecken på att vara
af någon beherrskadt, Aldrig hart. ex. någon
furste blifvit villigare åtlydd än Napoleon HL,
så länge hans lyckas stjerna lyste med oför-
dunkladt sken; det såg ut som om han hade
hela Frankrike i sin rooskficka. Men hvad
hände? En vacker dag nödgades kejsarens
premierminister Rouher hals ötver hufvud från
sitt landtställe begifva sig till Paris för att
öfvervara ett konseljsammanträde, hvarför han
befallde att ett kurirtåg skulla stanna vid hans
närmaste station, der det eljest icke plägade
göra något uppehåll. Detta skedde och han
åtföljde tåget.
Nu kan det väl tyckas, att det ej var myc-
ket att göra affär utaf att en premierminister
för en enda gång, när det var fråga om att
inom regering2n öfverlägga om en för landet
vigtig fråga, uppshöll ett jernvägståg två mi-
nuter. Men det blef -ett förfärligt oväsen i
tidningarne, hvilka påstodo att ministern kränkt
den stora jemnlikhetsprincip, som hvarje frans-
man anser sig hafva särskild kallelse att upp-
träda till försvar för — med undantag för de
fall då han sjelf kränker den. :
Något dylikt hände ätven för ett par veckor
sedaa, då republikens president, Thiers, bevi-
stade konservatoriets konsert, der, bland andra,
den bekanta pianovirtuosen fru Viguier upp-
trädde. Det begaf sig nemligen-att Thiers,
som svärmiskt beundrar Beethovens F-dur
symtoni, uttalade en önskan att få höra denna
föredragas. i stället för ett af programmets
nummer, och detta hans infall blef efterkom-
met, Men då konserten var slut upphofro, en.
mängd anhängare af de odödliga principerna
ett väldigt skrik öfver, att presidenten gjort
sig skyldig till en af dessa despotiska
handlingar; hvilka endast enväldiga herrskare
någon gång dristat tillåta sig. Fransmännen
mena att alla moderna principer atjemnas ge-
nom upphäfvande af klassindelningen. - Men
det oaktadt finnos på hela jorden intet folk,
som mer än fransmännen och isynnerhet pa-
risarne är mer lystet efter prål och yttre prakt,
äfven om deras jemnlikhetskänsla dervid skulle
i viss grad såras. Vid hvarje fest i den ari-
stokratiska verlden får man rundt omkring
huset se en sammanpackad menniskoskara,
som underkastar sig alla möjliga obehag och
besvärligheter endast för att få se en flik af
en sidenklädniog eller en blomma i håret på
ett fruntimmershufynd.
Härom dagen stod en sådan nyfiken skara
samlad å Caumartingatan för att skåda ett
bröllopståg. Det var dottern till en af Paris
mest framstående tidningsutgifvare, gom gifte
sig med sonen till em deputerad, som gjort
sig mycket förtjent om hufvudstadens försvar
under belägringen. Raden af vagnar var myo-
ket lång. De mest bekanta litteratörer, vo
tenskapsmän och kapitalister voro gäster å
bröllopet. Ena oräknelig och ständigt växande
skara trängde sig omkring kyrkan, hängifvande
sig åt samtal om ödets orättvisor och lyckans
olika lotter. Det måste medgifvas att under
senare tiden hafva bröllopen inom den aristo
kratiska Parisverlden tagit karakteren af stor
artade fester, till hvilka man stormar hän som
till en bal eller en konsert, Bland den mindre
lyckligt lottade befolkningen, de mindre hand:
landena och handtverkarne samt. arbetarne,
firas bröllopen ännu som för 40 år sedan, under
det de bland de förmögnaro förlorat sin gamla
husliga och privata karakter. I dag såsom för
40 år sedan åker handlanden, handtverkaren
eller arbetaren till kyrkan i stora vagnar, som
endast begagnas vid bröllopstillfällen. När
man besöker någon af de större vagnegarno i
Paris, skall man i ett ellsr annat hörn af hans
stora vagnshus finna åtskilliga åkdon, hvilka
man strax ser äro bostämda att bogagnas en-
dast vid högtidliga tillfällen — man fianer
detta af, bland annat, de många vapensköl-
darne, ända från olika städers vapen till kej-
sarens. Den bleknade prakten kastar ett säll-
samt ljus öfver de franska revolutionerna.
Man 3er der vagnar, som varit begagnade
vid kungliga och kejserliga fester sedan första
revolutionen och som tillhört de berömdaste
slägter ; der finnas vagnar, hvilka så att säga
spelat en politisk roll i Frankrikes senare his
storia. Dessa vagnar hafva efter hand kom-
mit i hyrkuskarnes händer för att uthyras som
bröllopsvagnar åt den minst aristokratiska de-
len af samhället. Ju större vagnen är, ju mer
den är utsirad med vapen och ju mer dess
färger och förgyllning stioka i ögonen, desto
mer begärlig är den.
När vigseln i kyrkan är förrättad, åka brud-
gum, brud, de nygiftas föräldrar, slägtingar
och vänner till något af dessa jättovärdshus i
förstäderna, der bröllopsfesterna i allmänhet
hållas. Och när bröllopsmåltiden är expedie-
rad, stiger hela sällskapet återigen i vagnarne
och åker, med brudparet i spetsen, ut till
Boulogneskogen, der sällskapet stiger ur och
ordnar sig i ett tåg, som genomvandrar sko-
gen. Ingen parisiska af de mer obemedlade
klasseraa skulle tro sig vara verkligt gift, om
utfarten till Boulogneskogen på bröllopsdagen
af en eller annan anledning isko blofve utaf,
Bröllopen i den aristokratiska verlden firas
deremot som en religiös och musikalisk fest.
Bröllopsbjudningen sändes omkring genom
elegant tryckta bref, och damer och herrar
infinna sig i de dyrbaraste toaletter. Förr var
det vanligt att brudgummen var klädd i: blå
frack med förgyllda knappar, hvit väst och
grå byxor, meninu har den svarta drägten med
hvit halsduk kommit i bruk äfven vid sådana
tillfällen.- Den musikaliska afdelningen af
festen var till för kort tid sedan inskränkt till
några orgelnummer före och efter vigseln;
men numera spelar musiken en vida större
roll. Det måste vara så mycket musik som
möjligt och ju flera desto bättre af de för-
nämste musici och sångare eller till och med
en hel kör af sångare. Kyrkan är dessutom
dyrbart dekorerad och.illuminerad; de elegant
klädda damerna tissla och tassla bakom sina
solfjädrar; herrarne vandra omkring och helsa
till alla sidor; allt är, med ett ord, som i en
Balong, När ceremonien är slut, utvecklar man
mer eller mindre omständligt i störeta hast de
lIvaköänskainoar för brudnaraet. hvartill ens