PERENNER 0 RATOS ER RRENO Parisiska bröllop. Man måste känna fransmännen mycket noga för att kunna fatta motsägelserna i deras karakter, Det gifves intet folk, som har så lutt för att underkasta sig en herrskare, men på samma gång icke heller något, som så snart förargas öfver hvarje yttre tecken på att vara af någon beherrskadt, Aldrig hart. ex. någon furste blifvit villigare åtlydd än Napoleon HL, så länge hans lyckas stjerna lyste med ofördunkladt sken; det såg ut som om han hade hela Frankrike i sin rooskficka. Men hvad hände? En vacker dag nödgades kejsarens premierminister Rouher hals ötver hufvud från sitt landtställe begifva sig till Paris för att öfvervara ett konseljsammanträde, hvarför han befallde att ett kurirtåg skulla stanna vid hans närmaste station, der det eljest icke plägade göra något uppehåll. Detta skedde och han åtföljde tåget. Nu kan det väl tyckas, att det ej var mycket att göra affär utaf att en premierminister för en enda gång, när det var fråga om att inom regering2n öfverlägga om en för landet vigtig fråga, uppshöll ett jernvägståg två minuter. Men det blef -ett förfärligt oväsen i tidningarne, hvilka påstodo att ministern kränkt den stora jemnlikhetsprincip, som hvarje fransman anser sig hafva särskild kallelse att uppträda till försvar för — med undantag för de fall då han sjelf kränker den. : Något dylikt hände ätven för ett par veckor sedaa, då republikens president, Thiers, bevistade konservatoriets konsert, der, bland andra, den bekanta pianovirtuosen fru Viguier uppträdde. Det begaf sig nemligen-att Thiers, som svärmiskt beundrar Beethovens F-dur symtoni, uttalade en önskan att få höra denna föredragas. i stället för ett af programmets nummer, och detta hans infall blef efterkommet, Men då konserten var slut upphofro, en. mängd anhängare af de odödliga principerna ett väldigt skrik öfver, att presidenten gjort sig skyldig till en af dessa despotiska handlingar; hvilka endast enväldiga herrskare någon gång dristat tillåta sig. Fransmännen mena att alla moderna principer atjemnas genom upphäfvande af klassindelningen. Men det oaktadt finnos på hela jorden intet folk, som mer än fransmännen och isynnerhet parisarne är mer lystet efter prål och yttre prakt, äfven om deras jemnlikhetskänsla dervid skulle i viss grad såras. Vid hvarje fest i den aristokratiska verlden får man rundt omkring huset se en sammanpackad menniskoskara, som underkastar sig alla möjliga obehag och besvärligheter endast för att få se en flik af en sidenklädniog eller en blomma i håret på ett fruntimmershufynd. Härom dagen stod en sådan nyfiken skara samlad å Caumartingatan för att skåda ett bröllopståg. Det var dottern till en af Paris mest framstående tidningsutgifvare, gom gifte sig med sonen till em deputerad, som gjort sig mycket förtjent om hufvudstadens försvar under belägringen. Raden af vagnar var myoket lång. De mest bekanta litteratörer, vo tenskapsmän och kapitalister voro gäster å bröllopet. Ena oräknelig och ständigt växande skara trängde sig omkring kyrkan, hängifvande sig åt samtal om ödets orättvisor och lyckans olika lotter. Det måste medgifvas att under senare tiden hafva bröllopen inom den aristo kratiska Parisverlden tagit karakteren af stor artade fester, till hvilka man stormar hän som till en bal eller en konsert, Bland den mindre lyckligt lottade befolkningen, de mindre hand: landena och handtverkarne samt. arbetarne, firas bröllopen ännu som för 40 år sedan, under det de bland de förmögnaro förlorat sin gamla husliga och privata karakter. I dag såsom för 40 år sedan åker handlanden, handtverkaren eller arbetaren till kyrkan i stora vagnar, som endast begagnas vid bröllopstillfällen. När man besöker någon af de större vagnegarno i Paris, skall man i ett ellsr annat hörn af hans stora vagnshus finna åtskilliga åkdon, hvilka man strax ser äro bostämda att bogagnas endast vid högtidliga tillfällen — man fianer detta af, bland annat, de många vapensköldarne, ända från olika städers vapen till kejsarens. Den bleknade prakten kastar ett sällsamt ljus öfver de franska revolutionerna. Man 3er der vagnar, som varit begagnade vid kungliga och kejserliga fester sedan första revolutionen och som tillhört de berömdaste slägter ; der finnas vagnar, hvilka så att säga spelat en politisk roll i Frankrikes senare his storia. Dessa vagnar hafva efter hand kommit i hyrkuskarnes händer för att uthyras som bröllopsvagnar åt den minst aristokratiska delen af samhället. Ju större vagnen är, ju mer den är utsirad med vapen och ju mer dess färger och förgyllning stioka i ögonen, desto mer begärlig är den. När vigseln i kyrkan är förrättad, åka brudgum, brud, de nygiftas föräldrar, slägtingar och vänner till något af dessa jättovärdshus i förstäderna, der bröllopsfesterna i allmänhet hållas. Och när bröllopsmåltiden är expedierad, stiger hela sällskapet återigen i vagnarne och åker, med brudparet i spetsen, ut till Boulogneskogen, der sällskapet stiger ur och ordnar sig i ett tåg, som genomvandrar skogen. Ingen parisiska af de mer obemedlade klasseraa skulle tro sig vara verkligt gift, om utfarten till Boulogneskogen på bröllopsdagen af en eller annan anledning isko blofve utaf, Bröllopen i den aristokratiska verlden firas deremot som en religiös och musikalisk fest. Bröllopsbjudningen sändes omkring genom elegant tryckta bref, och damer och herrar infinna sig i de dyrbaraste toaletter. Förr var det vanligt att brudgummen var klädd i: blå frack med förgyllda knappar, hvit väst och grå byxor, meninu har den svarta drägten med hvit halsduk kommit i bruk äfven vid sådana tillfällen.Den musikaliska afdelningen af festen var till för kort tid sedan inskränkt till några orgelnummer före och efter vigseln; men numera spelar musiken en vida större roll. Det måste vara så mycket musik som möjligt och ju flera desto bättre af de förnämste musici och sångare eller till och med en hel kör af sångare. Kyrkan är dessutom dyrbart dekorerad och.illuminerad; de elegant klädda damerna tissla och tassla bakom sina solfjädrar; herrarne vandra omkring och helsa till alla sidor; allt är, med ett ord, som i en Balong, När ceremonien är slut, utvecklar man mer eller mindre omständligt i störeta hast de lIvaköänskainoar för brudnaraet. hvartill ens