Det kungliga besöket I Upsala.
(Från Dagens Nyheters speciele referent.)
Upsala den 30 april på aftonen.
Redan vid 11-tiden på förmiddagen bör-
jade en ström af fotvandrare och ekipager
röra sig upp mot Carolina Rediviva; det
var konserten, studentkonserten, som drog
dessa massor dit. Så småningom började
den stora salen fyllas. Marskalkerna i sina
röda skärp hade all möda att anvisa en hvar
sin plats och smart voro stol- och bänkra-
derna samt alla de öppna gångarne fyllda
af en högtidsklädd publik. Slutligen, då
klockan närmade sig half 1, ankommo de
kungliga, åtföljda af sin uppvaktning, erke-
biskopen med fru, keansleren, landshöfdingen
m, f., och intogo sina platser i on halfcir-
kel närmast sångarestraden,
Då uppstämdes af den manstarka sångar-
skaran samma Wirsöns helsningssång, hvil-
ken vi i går meddelade. Efter sångens slut
framträdde docenten Wirs6n och framgade
på ett anspråkslöst och enkelt, men varmt
och anslående sätt den delen af samma hele-
ningssång, som sångarne icke låtit höra.
Derefter tog den egentliga konserten sin
början enligt följande program:
Första afdelningen.
. Hör ogs, Svea . . . af Wennerberg.
. Solvirkning 6 ov vm Kjerulfö
. Olav Trygvason . . - Reissiger.
. Sjung! Sjung! . . . Söderman.
. Lok, norsk vallsång, harm. , Södling.
Andra afdelningen.
op
op vLH
6. Marech: Säg oss ditt namn . , Wennerberg.
i 7. Korsfarersang : ,. Rubenson.
8. Stridsbön . . O. Lindblad.
9. Nökken . . Kjerulf.
10. Folkvisor.
11. Brudeferd i Hardanger . . . Kjerulf.
Hvad skall man säga om konserten? Ja,
hvad har man alltid sagt om studentsån-
gen? Att den står oupphunnen i pitt slag;
att den friskbet, det lif, den så att säga
inspiration, som utmärka den, gör att den
som en gång hört den aldrig glömmer den
och blott längtar efter ett nytt tillfälle att
få genomlefva en stund af dylik njutning.
Så var det äfven nu. Studentsången, under
sin nye, sin uppgift varmt hängifne anfö-
rares dr August Forssmans ledning, tju-
sade na ej mindre än förr sina åhörare.
Och de gom visade sig vara ingalunda minst
gripna voro kungen och drottningen. Kung
Oscar gaf både genom de vexlande uttryc-
ken i sitt anlete, genom sina applåder —
ban var den ende, som genom handklapp-
ning gaf sin belåtenhet tillkänna — och
genom att till gånganföraren och sångarne
muntligen framställa sitt lifliga bifall sitt
djupa medkännande luft. Ett stycke, för
första gången gifvet, nr 5, Lok, vallsång
från Norge, särdeles egendomlig, men må-
lande och förträffligt utförd, begärde kung
Oscar da capo, hvilken begäran naturligtvis
efterkoms.
- Uppehållet mellan de båda afdelningarna
i programmet erbjöd en liten öfverraskning
för både åhörarne och drottningen. Med
anledning af hennes namnsdag, Mariana,
öfverlemnades nemligen af studentkårens
ordförande, docenten Montar, en vacker
blombukett och sångare uppstämde den herr-
liga serenadsången af Söderman: Ser jag
stjernorna sprida sitt flammande sken, eller
Längtan, som den ock kallas.
Sedan programmet var genomgånget —
behöfver jag nämna att den sista sången,
CBrudefärden, nu som alltid grep de tjusta
åhörarne? — framträdde kungen till sån-
garne och sade deras anförare samt åtskil-
liga ur de djupa lederna sitt varma tack.
Derefter föreställdes enhvar af måndags-
nattens serenadsångare, på drottningens sär-
skilda begäran, för henne, och till hvar och
en hade hon ett vänligt och tacksamt ord
att säga. Efter detta uppstämdes Ur sven-
ska bjertans djup, hvarefter sångarne af-
lägsnade sig för att i trappsn taga plats
och vid nedgåendet företräda de kungliga
jemte deras svit, dervid den majestätiska
cVikingasätenX afsjöngs.
Väl nedkomna, foro dd. mm. till erke-
biskopshuset, dit snart derefter studentkå-
ren, företrädd af sina fanor och sångare,
TaRaf ve föR Att atemn da höga omäntarna
j
1