på, önskande af innersta bjerta att det ej måtte dröja alltför länge; men du måtte ej förstått mig rätt, ty härom dagen, då vi talade något om sommarn, undrade du om jag och Arvid ej då kunde komma till Stockholm och göra dina föräldrars bekantskap... Jag får tillstå det jag haft helt andra planer och att jag tänkt mig denna sommar annorlunda. Jag hade så visst hoppats att när jag kom från mötet finna någon i hemmet, som gladde sig öfver min återkomst... men derpå är ej värdt att tänka mera... Du kan aldrig tro hur ljuft det käns, när man är stadd på resa, att veta det man är välkommen hem... Om jag föreslår att vi gifta oss då jag kommer från mötet, hvad svarar du på det, Olivia? — Jag har ju lofvat moster att följa med henne till Södertelje i sommar — — — Giftermål bryter alla öfverenskommelser och löser en från dylika löften, .. Om du också reser till Södertelje, inser jag ej hvarför vi skulle behöfva skjuta upp bröllopet — mosters BSöderteljesejour är slut vid samma tid som jag kommer från mötet — det blir i alla hänseenden i Btockholm, och då passar det ju bra att alla äro samlade der... Med allra första skall jag tala med mamma härom och sedan får jag ju skrifva hem till dina föräldrar, eller hur, Olivia lilla? — Ja, det är bäst att du i samråd med