Hvarjehanda nyheter.
Ett tragikomiskt äfventyr. Under
aenna rubrik läser man i franska tidningar för
den 27 mars följande på äkta franskt manr
skildrade tilldragelse :
Ea viss hr L., husegare i Limours (Seine-
et Oise) inträder härom qvällen vid 10 tiden
sitt hem, efter att som vanligt ha tillbragt
aftonen å ett närbeläget kaf6. För att icke
väcka sin hustru öppnar han tyst och försig-
tigt dörren, och emedan sängkammaren är full
komligt mörk, vill han stryka eld på en tänd-
sticka, Just som han gör det väckes hans
appmärksamhet af ett lätt buller; han lyssnar
och tvärs igenom den djupa tystnaden hör han
stegen af en person, som smyger sig in i det
närgränsande rummet.
— Någon är här! utropar han med upprörd
stämma.
— Nej, visst icke, svarar hans hustru, jag
är ensam.
— Det är någon, säger jag dig.
Och allt under det han lyssnar med spänd
uppmärksamhet försöker han att få eld på en
tändsticka, men det lyckas ej; ioke en enda
vill tända.
Kunarrandet af en dörr och buller i trappan
låta honom snart ej tvifla längre, och emedan
han tror att det är en tjuf eller annan illa
sinaad person, skyndar han ut, Från sin port
märker han dock en hvit skxepelse, som sprin-
ger allt hvad springas kan.
Vid åsynen af denna underliga skepnad
appstiger en förskräcklig misstanke i hans själ.
Han återvänder in, tänder ett ljus och —
stanoar som förstenad framför en kappa, ett
fx onämbara, ett par stöflar och en värja
redvid sängen.
För att undfly sin mans raseri vill madame
L., blek och darrande, uppstiga; men mannea
antyder henne med en åtbörd att stanna och
sänder efter borgmästaren och fredsdomaren.
Magistratspersonerna dröja ej att infiona sig
och äktenskapsbrottet konstateras, Kläderna
igenkändes tillhöra on viss hr D., chef för
gendarmerna, och hans identitet bekräftas för
öfrigt både af uniformen och af hans visitkort,
som funnos i en af fickorna.
Hr D., som icke haft tid att komma undan
annat än i den allra lättaste drägt, befinner
sig i den yttersta förlägenhet. Kasernen är
belägen i andra ändan af staden och för, att
komma dit behöfver han 10 minuter, Genom
staden kan han icke gå, måste således begifva
sig tvärs öfver fälten.
Men som saken genast blir känd, beger sig
sn af gendarmerna, försedd med ett par stöf-
lar och en kappa, ut på fälten, för att rädda
sin chef ur hans förlägenhet. De varsebli
hvarandra, men chefen, alltför lätt klädd att
vilja bli upphunåen, söker undkomma, än ge-
nom att ta till flykten, än genom att dölja sig
bakom träd och buskar. Slutligen igenkänner
han sin underordnades röst och blir således
bjelpt.
Nu till den tragiska sidan af saken!
L, och D. voro intima vinner. För icke
länge sedan hade hr L. varmt försvarat sin
vän, då man anklagade honom för lättsinne
ch sedeslöshet och hade till och med för-
mått houom att börja en rättegång mot de,
som ftörtalat honom.
OIDå hr L, nu sett sig på dstta sätt vanärad
af just den, som egt hans fulla förtroende
och vänskap, har han af sorg tagit morfin för
att göra slut på sitt lif, men har ända hittills
motstått giftets inverkan. Madame L, har af-
lagt fullständig bekännelse.